Arrivederci Firenze

I morgon lämnar vi äntligen staden. Prisad vare havet. Vi ska bo här

I går kväll tog maken mig på restaurang. För att fira. Jag har blivit så bloggskadad att jag fick anstränga mig ordentligt för att inte ta ett foto på den kliniskt rena toaletten (och kroken i guldmetall som satt på insidan av dörren) för att skicka till Skrivarmamma

Däremot tog jag fotografier på mig. Massvis. Och alla detaljer runt omkring. Detaljer av typen äkta män. De plastikopererade kvinnorna vid borden bredvid oss fick jag inte plåta. Mannen hotade med att gå och lämna mig med notan.

Nåja.

Fotografier blev det. Och jag tänkte nu prova på hur det känns att blogga på riktigt.

Låt oss se hur det går. 

Så här såg jag ut när vi anlände till restaurangen och precis hade bestämt att vi skulle äta vit och grön sparris till förrätt. Klänningen kommer från Greta och tack vare en mycket speciell författarkollega och hennes rådiga ingripande har jag den snart i regnbågens alla färger. 

så här glad.JPG

Sedan svepte jag en bellini och tog ett foto på mina skor. Om min man visste vad de kostar skulle han ta ut skilsmässa. De ser ut så här och jag har lovat testamentera dem till en annan mycket speciell författarkollega:

skor.JPG

När vi ätit upp sparrisen och dessutom risotto ai piselli freschi kom huvudrätten in. Quaglia farcita con foie gras e elbicocche, crema di sedano rapa e salsa al tartufo nero. Och jo. Det var gott. 

varmrätt 1.JPG

Efter en osttallrik med sex sorters italienska ostar (som Christophe bestämt hävdade var franska och dessutom hånade mig för att jag inte kände igen) var det dags för… inte en, men två (2) desserter. Jordgubbar med glass, cannolo con gelato alla ricotta su rabarbero. Rabarbern var godast.

Och så blev det kaffe. Med två pastellfärgade macaroner (vad det nu kan heta i plural, orkar inte kolla, är på semester), chokladtryffel och någon sorts marmeladgodis av typen gammal tant. 

efterrätt 1.JPGefterrätt 2.JPGkaffe.JPG

När jag åt efterrätt nummer två såg jag ut så här:

glad2.JPG

Jag var tvungen att byta skor för att ta mig hem. Och det här blogginlägget tog alldeles för lång tid att skriva. Det blir inte något mer sånt här trams. Så att ni vet. Utifall ni undrade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *