… och det var kväll den jag-vet-inte-vilken-i-ordningen…

Jo. Jag åkte iväg för att handla. Annars skulle vi svälta ihjäl, tänkte jag. 

Åkte hela vägen till affären. 

Släpade mig igenom hela affären. 

Fyllde kundvagnen Kalle-anka-överfull.

Staplade alla varor på bandet, stoppade dem i de där små, lena påsarna som kallas för ekologiska och jämt går sönder. 

Lämnade över mitt kort och fick veta att det var kardinalfel i hela det italienska bankomatriket och inte gick att betala med något annat än kontanta medel. Jag erbjöd mig att släta av den manliga kassörskan som betalning. Han tackade nej. 

Fick åka hem utan mat. 

Ikväll går vi på restaurang. 

Och apropå kväll kan jag berätta att klockan nu är tio i sju. Mina barn åt mellanmål (oklart vad) för en timme sedan och är nu och spelar tennis, har lektion till klockan åtta. Vi har bokat bord till klockan halvnio. 

Det tog ett år, men nu går det inte att mörka längre. Vi har anammat de italienska mattiderna. De förbannade alldeles-för-sent-för-en-som-jag. Och jag är svimfärdig av hunger. Funderar på att äta upp en av de miljarder solkrämer vi har. Jag undrar om skyddsfaktor 50 är godare än solfaktor 30? Vi har också etthundratusen flaskor myggmedel och fyrtiotusen liter alkogel. Det blir säkert trevlig måltidsdryck.

Skål.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.