Mistral och konflikt

Sciroccon har vänt och en ljuvligt sval mistralvind sveper över Elba. Temperaturen har sjunkit, nu är det bara strax över 30 grader i skuggan. Men egentligen går det ju inte att klaga på vädret. Inte på allvar. För vem skulle man klaga till? Och hur skulle man våga? Jag menar, jag klarar inte ens av att klaga på maten när hovmästaren frågar om gummisteken och acetonvinet smakade bra. Hur skulle det då fungera att harkla sig och säga att, jo, herr Gud, jag undrar om det verkligen är helt omöjligt att sänka temperaturen med ett par, tre grader, barnen kan inte sova i den här hettan… 

Det är märkligt det där med konflikter. Att jag tycker att det är så mycket lättare att bråka med chefen, säga upp bekantskapen med min man, skicka barnen i säng utan middag (okej, det var ett skämt), än att klaga på service man faktiskt betalar för. Ni har väl läst om norrmannen som blev hämtad av polis när han klagat på Ryan airs smörgåsar? (det tar för lång tid att länka, men artikeln finns på nätet) Vad är det för något? Vad sänder det för signaler?  

Men nu kommer vi från ämnet. Ämnet? Hade vi något? Och hur länge ska jag kunna blogga om semestern utan att visa bilder på mina osannolikt vackra barn? Brunbrända och solblekta, skrubbiga knän och myggbett på ryggen. Om en vecka åker vi hem. Till Bryssel, Europas regnigaste huvudstad. Och då kommer jag att klaga. Till vem? Er antagligen. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.