Allt är hans fel

Nej. Restaurangbesöket i går kväll var ingen höjdare. Det blir sällan det när man anländer utsvulten med tre trötta och möjligen ännu mer utsvultna barn. Till en överfull och underbemannad restaurang. Vissa fick sin mat (Christophe och grannbordets barn). Vissa fick inte sin mat (jag och mina barn). Så jag blev allt surare, barnen allt skrikigare och personalen allt fulare. Och visst. Jag vet att det inte hjälper att skälla ut personalen. Och att barnen knappast kan hjälpa när det blir sådär. Jag vet. Det var naturligtvis Christophes fel alltsammans. 

Och han bad inte ens om ursäkt. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.