Just do it

Det är strax dags för mig att sticka ut i regnet och jogga.

”Kan du inte sätta på dig min pulsklocka?” undrar maken. Han gör det varje gång innan jag ska springa. Det är viktigt för honom att kontrollera min puls, min hastighet, mitt ”tempo”. Inte för att det annars är saker som han oroar sig för, men just min joggning har triggat igång det här behovet hos honom. När jag inte vill påstår han att det är ”viktigt”, att han ”måste veta” och att han ska ”sätta mitt halvmaratempo”.

Personligen undrar jag vad som egentligen hände med den där gamla Nike-sloganen ”just do it”?

För charmen med att springa trodde jag var enkelheten. ”Det är bara att dra på sig skorna och dra iväg”, brukar de frälsta löparna hävda. Precis innan de krånglar på sig en utrustning som mest verkar höra hemma på en intensivvårdsavdelning och sörpla i sig dyra drycker baserade på illaluktande pulver, utrörda i vätska som egentligen är framtagen för allergiska spädbarn.

Och själva springandet? Det ska naturligtvis ske enligt ett väl utarbetat schema där inte ett steg får tas i fel hastighet. Underlag, väderlek och tarmrörelser ska anpassas perfekt efter det resultat man är ute efter. (Tarmrörelser? Joodå! Frälsta löpare är besatta av sina egna tarmrörelser. Har du nöjet att stå en joggare nära kommer du att få prata bajs som du inte har gjort sedan barnen var mycket små.)

Jag vägrar. På det inkonsekventa vis jag vägrar allt. Så jag sätter inte på mig någon pulsmätare. Bara mina skor, särskilt framtagna för mina breda fötter, min tröja i särskilt material som ”andas”, mina byxor i annat särskilt material med dragsko och litet fack där jag kan lägga min lilla musikspelare där jag laddat ner särskilt musik som är anpassad till det tempo jag springer. Och så tänker jag på Johan Hakelius. Som sagt att man måste ändå beundra västerlänningarna som har lyckats att göra yoga till en redskapssport.

Just do it? Visst! Det är så ENKELT att jogga, man drar bara på sig skorna och drar iväg. Västerlänningen mot elementen, liksom.

human race

4 reaktioner till “Just do it”

  1. Malin, hej igen. Länge sen sist.
    Hur är det nu här på yourlife, måste kommentarerna vara sportrelaterade på nåt sätt?
    Eller? Jag förstår nog inte.

    Men det jag tänkte säga skriver jag ändå. Idag kan man köpa din andra bok på bokus. Det är fasiken i mig hur häftigt som helst det.

  2. Suveränt kul. Känner igen det där med tarmrörelser från mitt tidigare liv med en sportfanatiker. Känner igen allt förresten 😉

  3. LoL – efter att ha cyklat roadbike i lugnan ro i mer än 5 år har nu äntligen min man köpt en cykel. Oh vad roligt tyckte jag initialt men NU efter bara 30 träningsmil undrar jag hur det här ska sluta. Han jagar mig med elaka tillrop, kollar konstant hastigheten, tycker min puls är för låg, försöker slå tidiga banrekord, what is wrong with men?

  4. Hahaha! Du är rolig! =)
    Jag springer gärna, och jag måste ha mitt pulsband, men allt annat skiter jag i! Enkelt ska det vara! (Även om jag vill ha full koll på min puls, men framförallt hur långt och snabbt jag springer!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.