Om Hope, grå starr och bellini

Jag vet att min blogg vänder åt de mest oväntade håll, men jag har faktiskt varit på modevisning i dag. (Tillsammans med Maja, en av mina vackraste och klokaste vänner.)  Jag träffade en del kollegor, bl a Denise och Carina.

Kändisfotograferna kastade sig över Denise. ”Ta ett foto på min kollega också”, sa hon (vänliga människa) och drog mig i armen in i fotoblixtarna. ”Hmpf”, svarade fotograferna.

Fotograferna frågade aldrig vad kollegan, dvs jag, hette. Men när Denise dyker upp på vimmelsidorna så vet ni vems den skinnjackebeklädda armen är. Den är min. Det är mig och min jacka från Madonnas H&M-kollektion som de kommer klippa bort från succéförfattarens vänstra sida.

Det var första gången jag var på modevisning. Det vimlade av välklädda (eller-vad-det-kallas när man har spik på axlarna och tovigt hår med flit) människor. Som såg mycket oroliga ut. Väldans många såg också ut som om de egentligen borde befinna sig i skolmatsalen i färd med att äta extra mycket potatiskakor med sylt för att klara av skolsysters invägning utan att bli underkända. De små liven hade väl fortfarande sommarlov antar jag. Men jag hälsade på allesammans, unga som gamla, smala och magra, eftersom de såg så där vagt bekanta ut, som media-stockholmare så ofta gör. Ingen hälsade tillbaka. Om de gjorde något överhuvudtaget så var det att på ett väldigt aktivt vis INTE hälsa tillbaka. Många av dem verkade dessutom ha drabbats av någon form av känslighet i hornhinnan eftersom de var tvungna att behålla sina kolsvarta solglasögon på i ösregnet.

Nåja.

Kläderna på själva visningen var i alla fall skitsnygga. Vackra tyger, rena linjer. Hope borde bli en dundersuccé. (Hope har dessutom rea på spring/summer 10 på sajten http://www.hopeshoponline.com/ så in och fynda!)

Efteråt gick jag och Maja på Diplomat, skålade i bellini för att vi fick gå på modevisning, äntligen umgås med bara varandra och aldrig behöver vara oroliga för att inte bli igenkända av dem vi faktiskt känner på riktigt.

bellini

En kommentar till “Om Hope, grå starr och bellini”

  1. Kul med kläder men är oändligt glad att jag arbetar i en industri med 95% män och tekniknördar. De skulle inte en förstå vad som är trendigt, att folk orkar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.