Ett, två, tre… på det fjärde ska det ske…

Jag springer varannan dag. Det har jag gjort länge nu. Är jag besatt? Längtar jag ut i spåret? Blir jag hög av endorfiner?

Nej.

”Borde-jag-inte-lyssna-på-min-kropp-och-stanna-hemma-just-idag-iallafall-för-jag-har-väl-någon-infektion-i-kroppen-att-vara-så-här-trött-är-inte-normalt-lite-ont-i-magen-kanske-mens?-oj-nu-blir-det-väldigt-tajt-om-tid-jag-hinner-nog-inte-ändå-vad-synd-jag-får-springa-i-eftermiddag-eller-kanske-efter-kaffet-bla-bla-bla—-”

Men nu sticker jag.

Nu.

Nej, nu!

4 reaktioner till “Ett, två, tre… på det fjärde ska det ske…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.