Sociala medier och Bara ett barn

Jag har hittat fler trevliga recensioner.

På bloggen Refugium kallas Bara ett barn för en läsupplevelse och en ”riktigt, riktigt bra bok /…/ Malin Persson Giolito berättar fängslande och övertygande, stundtals rent lysande /…/Denna bok berör, finns kvar inom mig och väcker många tankar. 4.5 poäng får boken av mig! Bok som ingår i bokcirkeln Läslustan.”

Bokbabbel är inte lika entusiastisk. Hon tycker visserligen att den är ”gripande” men hon säger att ”Samtidigt glider boken ur mitt grepp, jag kan inte avgöra om den är en kriminalhistoria eller en ”vanlig” roman eller vem som egentligen är huvudpersonen. Och det irriterar mig, tyvärr”.

Skrivarmamma är inte bara en nyfunnen bloggande vän utan också en blivande författarkollega.

Hon har läst färdigt Bara ett barn och säger:

”Den här historien kryper in under skinnet och river runt. Det gör ont, det känns och det är bra. Sådant här ska kännas. Ja. Jag grät ibland. Ja. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig men var också tvungen att göra det ibland – för att kunna andas.

Språket – Malins. Det krusidullas inte så mycket, det gillar jag. Malin har också en förmåga att uttrycka rätt komiska saker mitt i något hemskt, det lättar upp. Jag gillar språket. Enkelt, rakt och så bra.

Berättarperspektivet växlar och det som är starkast är när man får följa med in i Alex mammas huvud. Hon är inte frisk, hon är inte en bra mamma. Och det värsta är… Det allra värsta är… Att jag ibland känner igen tankar som jag själv har haft. Jag har tänkt irriterade, egoistiska tankar som mina barn egentligen inte har förtjänat.”

I Pernillas bloggroll (som jag besöker alldeles för ofta) hittade jag också Enbokcirkelföralla.  Det har varit underbart att följa recensenten Karin Bergs läsning. Underbart, underbart, helt odelat underbart. Först hittade jag en bloggpost där hon berättade att hon höll på att läsa. ”Jag är helt fast” deklarerade hon. Sedan ”tweetade” hon: ”har precis läst ut Bara ett barn av Malin Persson Giolito. Recension kommer imorgon efter att jag har repat mig. Jag grät som en bebis.” Sedan kom recensionen. Och jag är naturligtvis för evigt övertygad om att Karin Berg är en utomordentlig människa. Intelligent. Med humor och insikt i många och stora frågor. Karin! Om du läser det här (vem vet, andra än jag själv kanske också googlar sitt eget namn…). Du verkar vara toppen. Och du får gärna kalla mig för Maria om du vill, även om jag oss emellan inte heter det. Ja, känns det bättre får du kalla mig för Martin om du vill.

Jag har också fått min första riktiga (?) recension. (Vad ska man kalla det för? Gammelmediarecension? Kulturnisse-som-får-betalt-av-en-tidning-recension?) I alla fall en recension i Nerikes Allehanda (en tidning som enligt min förläggare är mycket respekterad). Nåja. Jag tycker mycket om den här recensionen. Och det gör jag trots att Agneta W Rosendal inte är odelat positiv och trots att jag nu får anstränga mig för att nu inte börja ”förklara” varför jag har gjort som jag har gjort i de delar hon har invändningar (helt enkelt, varför ”påsen dras samman med lite för vackra band”). Men det är en intelligent recension, av en person som både har förstått och uppmärksammat hur jag har tänkt och resonerat när jag har komponerat min roman (som hon kallar ”viktig, välkonstruerad och initierad”).

Hurra? Jorå. Nu är det bara DN-hyllningen som saknas. Sedan tycker jag nog att det är dags att jag börjar vinna lite priser.

Men först ska jag skriva 10 000 tecken (som vi bloggande författare brukar berätta), dricka lite mer espresso (som en matbloggare som jag borde ha fixat foto på) och duscha (som vi bloggande modeorakel brukar… hrm… berätta?).

nespresso001_2HAN DRICKER KAFFET SOM JAG GILLAR (TROTS ATT DET ÄR LITE SKITNÖDIGT). OCH PÅMINNER OM MIN MAN (TILL UTSEENDET), åtminstone enligt min man.

6 reaktioner till “Sociala medier och Bara ett barn”

  1. Hmm, ja ..nu har jag ändrat till Malin 😉 lider av namnafasi, eller ngt sånt.Du kan trösta dig med att du inte är den första som har fått fel namn. Mina barn byter jag namn på stup i kvarten. Fast de blir inte lika glada som du..
    .Och jag brukar också googla mitt namn, tyvärr så heter halva Sverige Karin Berg, så jag hittar aldrig mi g själv 😉
    Tack för en bra bok iaf!

  2. Karin. Jag blev som sagt inte det minsta, lilla ledsen. Kul att du hittade hit. Och, än en gång, du verkar vara riktigt, riktigt trevlig! Tack för att du säger så fina saker och sprider dem omkring dig, det betyder allt för mitt författande.

    1. Simona. Är det inte du som brukar säga att min man ser ut som Mr Bean? Är du avundsjuk på det förstår jag varför du skriver romance…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.