… for better and for worse…

Oxford är så vackert. Det är något som sätts igång i mig när jag är i en riktig universitetsstad. Kanske är det lukten. Studenterna som åldras lika snabbt som lönnlöv. Och byggnaderna som förblir desamma, genom årskull efter årskull, århundrade efter århundrade.

Vi förlovade oss i Brygge jag och min man. Vår gemensamma gamla universitetsstad. Den 1 maj 1999. ”Vill du gifta mig?” frågade min fransman på svenska. Jag svarade ”ja”, ”oui” och ”biensûr, självklart” och på dagen sju år senare föddes vår yngsta dotter. Det är vår egen historia. Jag tänker på det i dag, när jag sitter och fryser i en dubbeldäckare och åker förbi den ena tusenåriga byggnaden efter den andra.

Jag ska ta fotografier i morgon. På vigseln i Balliol Chapel, på världens sötaste brudnäbbar, på dansen, tårtan, allt det där som får oss att minnas vår egen kärlek. Om jag får och får lust visar jag dem för er. Eller så glömmer jag att ta kort. Men dansa med min man ska jag i alla fall göra.

Lev väl. Glöm inte att rösta.

3 reaktioner till “… for better and for worse…”

  1. Låter underbart! Allting. Jag ska också på bröllop idag, typ. Bröllopsfest iaf. De har redan gift sig och man fick inte komma. 🙁

    Jag tänker också dansa med min man.
    Och imorgon ska jag ta med mig barnen och maken och gå och rösta. Biensûr.

  2. Jag blir alldeles varm i magen av din beskrivning, det låter så romantiskt.
    Dansa! Och njut av det! Man behöver ibland påminna sig om hur ljuvligt det är att älska (vardagsbestyren har en tendens att kväsa känslan…).

    GIVETVIS ska jag gå och rösta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.