I förrgår var det två år sedan

I förrgår var det två år sedan du dog. Jag tänker fortfarande på dig, ofta, barnen pratar om dig, du dyker upp hemma hos oss. För du finns. På fotografier, i presenter vi har fått av dig, genom den där klänningen jag lånade och du aldrig hann få tillbaka. Jag kan fortfarande skratta åt saker bara du hade förstått. Ibland hinner jag till och med tänka att jag ska ringa dig, innan verkligheten hinner ifatt. I drömmen besöker du mig, då är du aldrig sjuk. Du skrattar ditt skratt och och din kropp är frisk, full av liv. Ändå är du inte här. Du tänker inte komma tillbaka.

Jag saknar dig, Sophie. Du borde ha varit kvar här hos oss. Du borde verkligen ha varit det, någon rättvisa i att du är borta finns inte. Jag får det inte att gå ihop.

Cancer är en jävla skit. Så är det faktiskt. Mer poetisk än så orkar jag inte vara.

3 reaktioner till “I förrgår var det två år sedan”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.