Maria frågar

Maria skriver:

”Såg att du svarade på frågor. Jag har hört att det hjälper att ha kontakter om man vill få sin bok publicerad. Handen på hjärtat hur mycket har det hjälpt dig att din far är en känd författare. Det är väl en av din fars nära författarkollegor som äger Pirat förlag eller?”

Hej Maria. Och välkommen! Du måste vara en ny läsare. Jag har – som du säkert kan föreställa dig – svarat på den här frågan några gånger tidigare.

Då kör vi.

Det är klart att det har hjälpt mig att ha kontakter. Så är det i alla branscher. (Det har också hjälpt mig att jag har haft en bra barndom, fantastiska föräldrar och fått tillgång till en bra utbildning. Det är bland annat därför det är oerhört viktigt att inte privatisera akutvård och grundskola. Men det var kanske inte det du ville prata om?)

Min pappa och en av Pirats ägare är mycket nära vänner. Jag känner både honom och hans fru, som är VD på Piratförlaget sedan många år och det gjorde att jag – istället för att sitta och grunna på ett följebrev till mitt manus – kunde ringa upp till VD:n på Pirat och berätta att jag hade något som jag undrade om hon ville titta på. Det är en enorm fördel att ha sådana dörröppnare. Hade jag varit amerikan hade det därför nu följt en hel paragraf om hur tacksam jag är för att jag har sådan tur. I am blessed. Och så vidare.

Vad som hände sedan, dvs om Pirat bestämde sig för att ge ut min roman för att de känner min pappa (eller för att pappa är känd), kan jag – precis som du – egentligen bara spekulera om. Men jag tror så här:

1. Hade min roman inte varit ”bra nog”, då hade de aldrig givit ut den ”för att vara snälla”. Det fungerar inte så i några branscher som kräver vinst för att gå runt.

2. Men. När förlaget tittar på om en viss bok kan förväntas att gå med vinst eller inte (oavsett litterära kvaliteter), så spelar naturligtvis ”kändisfaktorn” en roll. Kom dock ihåg att i det här fallet är det inte jag som är känd och min bok handlade inte om min pappa (som är känd). Och då blir kändisfaktorn betydligt mindre viktig. Den spelar ändå en viss roll, men den är inte avgörande.

Eller, som jag läste i The New Yorker (tror jag att det var):

NEPOTISM =  WHO IS YOUR DADDY? / ABILITY

Min roman däremot, skulle naturligtvis ha blivit utgiven i vilket fall. Och så vidare.

3 reaktioner till “Maria frågar”

  1. Det var uppfriskande att få ett så rättframt och öppet svar. Jag menar, de flesta ”kändisbarn” (beklagar att jag använder det ordet, men jag kan inte låta bli :)) sparkar bakut om någon skulle antyda att det möjligen har att göra med att säg.. pappa heter Will Smith som gör att du får en roll i hans senaste blockbuster.. Det är också förståeligt att kändisbarnen reagerar på det sättet iofs, det måste vara jobbigt med de ständiga jämförelserna och att det antyds att man inte har något att komma med utan ”bara har lyckats pga kontakter”. Det är ju tyvärr så diskussionen brukar gå.

    Men det hela är ganska logiskt egentligen. Jag skulle också hellre anställa någon jag ”känner till” sedan tidigare. Det är tryggare så. Men självklart måste ju personen ifråga klara av att göra jobbet också!

  2. Det är ju precis som Malin säger. Jag har fått nästan alla mina jobb via kontakter. Vissa har jag fixat ändå men de första jobben var hos min pappa, sedan hos kompisars föräldrar och som vuxen är det såklart mitt eget nätverk som har hjälpt till. Det är ju så det fungerar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *