… och vad ska du göra med den informationen?

Uppdrag granskning är faktiskt inte ett program jag brukar bli känslomässigt tagen av. Det finns något i det där nu-ska-vi-hitta-en-handläggare-att-förnedra som jag har lite svårt för. Och med det menar jag inte att handläggare inte ska granskas eller att det inte kan vara befogat att ifrågasätta hur tjänstemän på mellannivå sköter sina jobb. Men journalistik, och speciellt den journalistik som innefattar små kattungar och liknande dramaturgiska knep är svår att förhålla sig till. Det är helt enkelt inte rättssäkert.

Men det hjälps inte. Uppdrag granskning i går var lysande opinionsbildar-tv. Det är nämligen utomordentligt viktigt att ge en röst till de rättslösa fosterfamiljer som vill väl och gör mer än jag någonsin kommer att kunna. Och det kan möjligen vara räddningen för två små barn som än så länge inte har fått sin livssituation löst på ett människovärdigt vis. Man måste aldrig sluta fråga sig hur man kan göra för att minska riskerna för att de här situationerna ska gå fel. Tack för det, Uppdrag granskning.

Men jag har två frågor. De höll mig vaken i natt. Jag undrar hur förvaltningsrätten ställde sig till beslutet om omedelbart ingripande, och sedan hur barnens advokat ställde sig till hela processen.

Så vad gör jag? Vad jag alltid gör. Jag letar information. Läser en av Socialstyrelsens rapporter avseende kommunen. Kontaktar förvaltningsrätten. Beställer domarna i ärendet. Läser lite annan information. Fostermammans blogg som tog en googling att hitta. Naturligtvis på natten. Eftersom på dagen har jag annat att göra.

”Men Malin”, suckade min syster. Och ingen suckar som hon. ”Vad ska du egentligen göra med all den här informationen?”

Ja, vad fan ska jag göra? Jag vet inte.

I förra inlägget, där jag frågade vad jag kunde göra så fick jag en spamkommentar. Den berättade att jag kunde göra färgkopior jättebilligt, någonstans i USA. Och eftersom det rätta svaret på ”den yttersta frågan om livet, universum och allting annat” är ”42”, det vet alla vi som läst Liftarens guide till galaxen, så är det klart att fotokopior kanske löser resten.

Nu undrar jag bara hur jag ska få slut på det här inlägget? Citera Cornelis Vreeswijk kanske?

Ni hör väl alla att klockan slår
men ni kan inte hitta kläppen.
Ja, tiden kommer och tiden går
och jag har en spricka i läppen.

Glöm inte att det är Babel i kväll.

2 reaktioner till “… och vad ska du göra med den informationen?”

  1. Jag kan svara på några av frågorna direkt. Tror inte att det ens behöver tas upp i förvaltningsrätten att man omplacerar barnen det är bara en åtgärd under pågående process. Barnens advokat är vad jag hört kompis med mamman och har företrätt flera av henns släktingar vilket jag anmält til advokatsamfundet utan gehör. Trots att jag skicakde med 2-3 målnummer som bevis. börja väck problemet att vi som familjehem inte är part. Att omplaceringar kan göras utan grund eftersom det inte finns en enda instans i Svergie som väcker våra frågor. Det finns heller inga lagar runt omplaceringar från ett fosterhem till ett annat så det lämnas för eget godtycke från förvaltnign til förvaltning.

  2. Fosterfamiljer måste verkligen bli part i ärendet när det gäller ”deras” barn. Ingen känner ju dem faktiskt bättre än vad de som barnen växt upp hos gör! Och hur ska man kunna hitta fosterhem som vill ta till sig barn med vetskapen att de kan förlora dem när som helst och sen varken ha rätt till attt träffa dem eller veta hur de har det?! inte undra på att det finns en fosterhems brist i sverige…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *