Om godis och barnprogram i teve två

Jag läser hos Linda och i DN om svenska (och danska) sockerstressen. Och suckar djupt. För jag minns nog hur det var. Föräldramötena om saftkrämens inneboende ondska och de alltigenom omoraliska och förgörande födelsedagskalasen där dagispersonalen försökte förgöra de små änglarna med berått mod och en klick vaniljglass.

Vad är det egentligen hos (oss? er?) svenskar som gör att ni aldrig kan tillämpa det där ordet LAGOM som ni (vi?) påstår er ha hittat på? Och att alla måste göra samma, alltid, jämt, för alla tittar vi på när Stenmark kör andra åket, till och med inbrottstjuvarna och alla tycker lika och gunåde den som försöker sig på att skaffa VHS istället för BETAMAX!

Socker. Hörrni. Vi kan låta det stanna mellan oss, men det är väl för guds skull inget fel på socker? Om det odlas och skördas utan att vi utarmar jorden och förtrycker tredje världen? Borsta tänderna efteråt och se till att äta med måtta. Lagom är bäst, något sånt?

Ni förstår väl att om många, många år, när det görs Mad Men om vår tid, då kommer 2070-talarna sitta och skratta och säga ”Men herrejisses, tänk så de bar sig åt, slutade äta kolhydrater och förbjöd tårta på barnkalas, det är inte KLOKT… Men snygga kläder, det hade de allt. Sådana där pyjamasbyxor med grenen i knävecken, tänk vad kvinnlig man ser ut!”

PS. Dessutom känns det som så utomordentligt typiskt att det är just de svenska vuxna människorna som har smågodishyllor stora som Empire State Building i varje snabbköp och det är i Sverige som vuxna dricker LÄSK. Läskeblask?! Vill man få en italienare att skratta kan man berätta det: i landet där jag föddes där dricker vuxna cocacola. Till maten. Men risken är att man inte blir trodd. Det är bara för mycket för att vara sant.

PPS. Nej. Mina barn får inte chokladkex med transfetter till mellanmål. Bara ibland. He, he.

coca-cola-summer-girl-1

14 reaktioner till “Om godis och barnprogram i teve två”

  1. Aj lav coca cola. 🙂 Speciellt till maten.

    Vet du, jag är också så irriterad på detta MEN jag tror att det har lagt sig. Eller är det bara med pyttebarn folk är så hysteriska. För så fort mina ungar leker med någon så ska det fikas. Och då är det inte en sort, det är glassar, det är bullar och jag vet inte allt. Ungarna ska leka – inte förtjockas.

    I helgen var båda mina ungar (puh) bjudna på kalas. Jag tvingades med till den lillas ena kalas och det bullas upp rejält. Jag som är världens godisgris blir nästan äcklad.

    Troir det handlar om ren och skär lathet – det är jobbigare att hacka en fruktsallad än att ge ungarna en glass.

    Och nej. Här hemma är det inget hysteriskt alls. Däremot försöker vi skilja på vardag och helg men ibland får man busa.

    Håller med dig – vad hände med LAGOM?!!!

    Den där danska boken. Hmmm. Jag som har varit sjuk mer än lovligt mycket den senaste tiden tittade lite på den där sist jag var i en bokhandel. Och det räckte med att kika på två sidor – helt sanslöst galen människa! Och det roligaste är att hon i artikeln erkänner att hon var lite väl när hon skrev boken. Men fortfarande verkar de leva hyfsat som de lär – ungarna har med sig hembakta nyttiga muffins när de går på kalas. Eh….???? Nästan lite oförskämt if you ask me.

    I december fyller mina barn år. Kanske ska jag fundera ut nyttigaste kalaset ever. 😉

  2. Nu menar jag inte att vara otacksam över det som bjuds på kalas – jag menar bara att vi slentrianmässigt öser på barnen bullar, glass, godis osv. Kalaset vi var på var jättefint och hembakt och bra men det blir för mycket för småttingarna. Tycker jag.

    1. Smulan. Tack snälla du. Köp en karre (den måste vara ordentligt marmorerad, mkt fett helt enkelt), snitta hål i den, stoppa ner torkade katrinplommon, linda baconskivor runt, bind den ganska hårt och stek på låg värme (130-140 grader) och ös lite då och då. Karré ska vara genomstekt men absolut inte torr, jag använder termometer, tar ut ett par grader under 70 grader och låter den steka färdigt på skärbrädan (i folie). Använd spadet till gräddsås och gör jordärtkockspuré till (stek små bitar av skalad jordärtskocka i smör, koka mjuka i gräddmjölk och mosa, smaksätt med färsk, hackad persilja, salt och svartpeppar). Min älsklingsrätt. Bland många andra.

  3. Jag håller med om att det alltid blir så hysteriskt men eftersom jag bor i landet där man är manisk när det gäller fett och låter allt sötas till förbannelse så har jag mer och mer blivit anti socker.

    Jag är en gottegris av hög rang och äter choklad/godis/något sött VARJE dag. Inte bra, svårt att bli av med och framförallt när man bor här…i sockerlandet.

    Mina barn får med sig mellis och lunch till skolan varje dag och det är ett heltidsjobb att hitta något som inte är light. ALLT är light och sötat med både high fructos corn syrup (ni hör, det kan ju inte vara nyttigt..) eller sötningsmedel eller både och. Av alla miljoner yoghur sorter som finns här har jag bara hittat EN som är sötad med bara socker. Helt sjukt.

    Trots att jag då känner mig som en sockerfascist så föredrar jag ju det 100 gånger över allt som är sötat med läskiga sötningsmedel och överprocessade majskorn.

    Du har så rätt, lagom är bäst, lagom socker, lagom fett. Huvudsaken är nog att man äter så naturligt som möjligt. Inte massa av-människan-framställda-produkter.

    Tror att barn i dagens Sverige skulle må bra av både hemlagad mat och en kanelbulle lite oftare.

    1. Lotta. Light-produkterna kommer de också att skratta åt 2070-talarna. Jag menar, vad är det för nåt? Egentligen?

  4. Vad jag förstår har sockerfobierna nått sin topp och är nu på väg ned i Sveriges större städer (typ Umeå). Här i norra norrlands inland blir man hatad om man föreslår att femåringarna ska få andra typer av mellanmål än söta krämer, kakor, marängsuisse och trensfett-kex. Är det idrottsdag på skolan har det hänt att barnen fått en dumlekola för varje varv de åkt på skidor runt skolhuset. När de emellanåt får se film på skolan vankas ”biogodis”. När barnen varit duktiga och städat efter sig får de glass och till jul får alla barn en rejäl chokladtomte. ”Det är så synd om barn som inte får sånt hemma” svarar personalen på frågan om varför det alltid ska vara så mycket socker under skoltid. Hur synd är det då om de barn under tio år som faktiskt behandlas på överviktsenheten?
    Jag har inget emot att mina barn äter socker ibland, vi äter sylt på gröt och pannkaka, lördagsgodis och kakor. Men lagom, var ordet. Och jag blir så arg varje gång skolans personal ”mutar” barnen med godis för att de varit snälla, duktiga eller för att de ska idas idrotta. Hu!!

  5. Jag håller med. Det har ju blivit helt galet. Barnen får inte ta med sig glass eller kaka till dagis eller skola när de fyller år längre. Lagom av allt är bäst tror jag. Det ska väl kunna få vara fest ibland också.

  6. Åsa 2, herregud! Jag blir helt irriterad! Jag är ingen sockerhatare, har alltid skrattat år debatten men va fan – det där är ju inte sunt någonstans. 🙁

  7. Tack för ditt stöd, Pernilla! Vi (min man och jag) har tagit upp problemet sockermutor med skolledningen. Vi gick försiktigt fram, föreslog utbildning i kostkunskap för personalen osv men sedan dess (ett år sedan) är vi lite som parias i den här byn… Här är socker, godis och kaffebröd heligt, användbart och oantastligt.

    1. Ja, Åsa 2. Visst har du rätt. Så där får det inte se ut. Övervikt är ett hälsoproblem hos ungdomar och barn som måste tas på lika stort allvar som ätstörningar av annan art. Och sockermutor på gympan. Ska man skratta eller gråta? Men jag kan inte låta bli att bli lite nyfiken på det där inlandet. Jisses.

  8. Light produkter är bara skit om du frågar mig. Inget, absolut inget kan vara bra med det…

    Varför har vi människor så svårt att fatta att lagom och naturligt är bäst…så svårt är det ju inte att lägga ihop ett plus ett…eller?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.