Hundväder, spampost och sudoko

Hundvädret fortsätter. Jag har skrikit så mycket på barnen i dag att jag både har ont i halsen och i magen. Om en timma ska vi vara på middag. Och jodå, de italienska mattiderna förföljer oss.

Och apropå hundar så läste jag just på Martinas blogg att de funderar på att skaffa en tredje hund. Hittills är ställningen hos Haag 5-1, fem för och en emot. Jag antar att det är Martina som är emot och resten som är för. Hon vill säkert få oss att tro att hon ligger i underläge. Men jag kan berätta att den där ställningen (hos oss är det 4 för och en emot) betyder att det inte blir någon hund. Inte ens en liten valp. Det har nämligen min man berättat för mig, att det är så det går till. Alla i familjen måste vara för. Den som senare måste plocka bajs i trädgården har absolut veto.

I övrigt har jag spamkorgen fylld av superlativkommentarer. Den ena efter den andra som på felstavad engelska hyllar mitt sätt att uttrycka mig och meddelar att de snart tänker återkomma till just mig, läsa just det jag har skrivit, eftersom det är så lysande (”exselent”). Sedan erbjuder de mig att ta ett jättefräckt pengalån från en bank i ett hemligt land eller köpa bantningspiller från en tyskättad doktor bosatt sedan cirka sextiofem år i Sydamerika.

Men det är kul med feedback. I nästan alla former.

Feedback är viktigt. Vissa omdömen har med artighet att göra. Så spamkommentarerna ger mig dåligt samvete, eftersom jag har både Denises och Sandras senaste böcker i vackra signerade exemplar som ligger på mitt nattygsbord och väntar på mig. Denise och Sandra, generösa, begåvade och välkomnande kollegor. Jag borde säga det till dem. Jag borde kunna berätta hur just deras böcker har givit mig något som ingen annan har givit mig. Men jag har inte läst just det de har skrivit. Istället har jag gått och blivit höstbesatt. Det är bara sudoko som gäller. Sudoko, sudoko, sudoku. Det har inte varit så här illa sedan för några år sedan (när jag tänker efter, strax efter att Dubbla slag släpptes.) Lediga kolumner och upptagna rutor. Ingen och inget får störa. Öppnar jag en bok rinner raderna ihop. Bara siffror, frågor som bara har ett enda svar, kan fånga mitt intresse, få pulsen att lugna ner sig när jag kommer hem från jobbet.

Det är hundranittiofem sudoko i boken jag köpte på väg hem från bokmässan. Jag har ett tjugotal kvar. Om Sandra och Denise fortfarande är mina vänner när jag har räknat klart återstår att se.

su_doku

16 reaktioner till “Hundväder, spampost och sudoko”

  1. Nu har jag haft förmånen att träffa din trio, om än en mycket kort stund, men att du skriker på dem tror jag inte ett ögonblick på.
    Jag tror snarare att du viftar lite med din sudokobok, och då niger de och lämnar rummet.

    1. Åsa H. Jo. Iklädda sidenklänningar ger de intryck av att vara väldigt (vad ska jag kalla det?) smidiga. Instängda med enbart varandra i ett helt höstlov gör att de blir något mer… taggiga. Men visst, låt oss säga att jag aldrig skriker. Jag har alltid velat vara sval och behärskad.

    1. PB Lover. Det fånigaste är nästan att jag själv läste svamp-ost och tänkte… vad fan skrev jag egentligen?

  2. Känner igen det där med sudoku, det brukar för min del bottna i höga bokstavliga krav. Alltså, när jag måste leverera text under större delen av min vakna tid, då blir sudoku det ultimata sättet att rensa hjärnan inför nästa dag.

  3. Lugn och fin nu.
    Räkna på du. Jag går inte någonstans annat än ut med hunden.

    (Och vi har EN hund. Ska blir två när ”pappas lilla tjej” får valpar.)

  4. Men kära kära, du och Denise dessa intelligenta författare, hur kan ni envisas med att stava SUDOKO?? SUDOKU med U.
    Tack för mig, stavningshitler, som håller på o bli tokig, tänk om jag skulle stava er Malino och Diniso hela tiden.
    Hälsningar från KETARINO.

  5. PS erkänn att du smittats och lider av diplomatsjukan, alltså om alla stavar fel då märks det mindre?? Och nej jag har ännu inte sagt till Deniso. Men snart. Mycket snart. 🙂

  6. Katerinu kära. Jag borde kanske hålla tyst i ämnet, med tanke på att jag ser att jag faktiskt stavat på båda visen. Med u och o, lite blandat sådär och kan jag få skylla på febern? I övrigt undrar jag när jag ska få ett signerat ex av DIN senaste. Du kan stava mitt namn precis hur du vill, bara du skriver något. Så kan jag ha dåligt samvete för att jag inte läst den heller. (Men vi ska snart till Sundsvall ihop, eller något sånt, det ska bli mysigt värre.) KRAM

  7. Och just det. SAOL meddelar: SUDOKU. Inget annat. SUDOKU. (Fast franska akademien skriver SUDOKO, absolut inget annat än SUDOKO. På japanska 漢字数独.)

  8. Å, Sundsvall!! Det har ju hänt ett par gånger faktiskt att jag och maken åkt på romantisk resa till Sundsvall. I valet mellan Haparanda och Sundsvall, då blir det ju Sundsvall även om det eventuellt är lite närmare till Haparanda. IKEA. Det är jätteromantiskt, särskilt i slutet av dag två, när jag måste mata maken med IKEAs choklad-dalahästar för att han ska orka köra vagnen ett varv till;) Sundsvall, det är grejer det!

  9. 🙂 Tanken är…svindlande. Rolig. Lycklig. Även om det inte skulle ske på riktigt fick jag en sådan där boost. Hoppas du förstår hur jag menar.

  10. PBL: Lunde. Det tillhörde mitt distrikt i rätt många år efter det att jag blivit kvarglömd på en bensinmackstoalett i just Lunde. Jag stod där i min reseledaruniform och liftade. Utan pengar, utan ytterkläder, i ösregnet. Det var mitt jobb att åka med den där bussen, som skulle till norra Spanien, och det kändes rätt så viktigt, för gästernas trevnad, att jag var med i bussen. Om inte annat så för att jag kunde översätta kalbshaxe och poulet på vår resa ner genom Tyskland och Frankrike. Jag minns julrimmet jag rimmade när långtradarchauffören lyckats köra ikapp bussen på järnvägsstationen i H-sand. Han hade förresten tradaren lastad med inredning till Hotell Knaust i Sundsvall, minnns jag.
    ” Det som inte kunde –
    hända, hände mig i Lunde –
    gick på toa på en mack –
    hör och häpna, bussen stack!
    Tur jag har tumme på höger hand –
    fick lift med en tradare till Härnösand.”

    Enda fördelen med det rimmet är att i jämförelse är nog allt jag klämmer ur mig nuförtiden åtminstone inte lika dåligt som det där;)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.