Om rättssäkerhet, bloggar och mode

Hela veckan har jag försökt undvika att blogga om Göteborgspolisens ingripande mot några personer som skulle höras upplysningsvis i en terroristutredning. Jag vill så gärna berätta kloka saker för er om varför det är så viktigt att inte skapa specialregler för brott som uppfattas som särskilt allvarliga. Det gäller terrorism, det gäller våldtäkt, det gäller incest. Det måste finnas ordentliga regler som inte får överträdas, tydliga gränser som måste respekteras. Men jag har undvikit att ta upp det i bloggen för att rättssäkerhet är alldeles för viktigt för att skriva något snabbt om. Och är det något man kan vara säker på om man säger något viktigt är det att man kommer att bli missuppfattad. Ungefär som det här med kungen. Gudarna ska veta att jag tycker att till och med kungen har rätt till ett privatliv, men läs det här. Det hade jag velat skriva. Men jag kan inte. Åtminstone inte här.

Blogga.

Bloggläsare i allmänhet orkar inte läsa så här långt. Så varför ska jag försöka skriva något längre då?

Hank i Californication säger det bättre än jag:

”…people seem to be getting dumber and dumber. You know, I mean we have all this amazing technology and yet computers have turned into basically four figure wank machines. The internet was supposed to set us free, democratize us, but all it’s really given us is /…/ 24 hour a day access to kiddie porn. People… they don’t write anymore, they blog. Instead of talking, they text, no punctuation, no grammar: LOL this and LMFAO that. You know, it just seems to me it’s just a bunch of stupid people pseudo-communicating with a bunch of other stupid people at a proto-language that resembles more what cavemen used to speak than the King’s English.”

Och visst, jag väljer att blogga. Om mode, till och med och tror att det ska vara lite kul så där, eftersom jag helt uppenbart inte har någon vidare koll på mode. Varför? För att jag gillar mina läsare naturligtvis. För att de både läser så här långt och ger mig trevlig feedback.

Martina fick en kommentar av en glad läsare i dag. Tove.

Tove säger:

”Vad omtänksamt av er att ni startat en helt egen tidning med tillhörande webbplats för illiterata! Men informationen framgår lite dåligt. Jag undrade ganska länge över denna textmässigt ultratunna soppa där välkänt begåvade skribenter bloggar i principhelt utan textinnehåll (och vad jag kan se rätt mycket utan engagemang också) Men sedan insåg jag att er målgrupp måste vara världens alla icke läskunniga. Någon annan rimlig förklaring kan det inte finnas till att ni ställer upp på detta. Men det vore bra om ni skaffade någon läs och skrivkunnig till att sätta rubrikerna i alla fall.Det därmed ”djup” i överskriften här tror jag ni missupfattat. Djup kanske betyder ”snabbt ihophaffsade mobilfoton” på något annat av världens språk, dock inte på svenska.”

Ord och inga visor.

Jag är avundsjuk på Martina.

Jag har bloggat länge nu och några bloggtroll har jag inte. Under en kort tid hade jag en liten, en blogghamster typ, men han försvann.

Kan du inte komma hit, Tove? Häng här hos mig istället. Jag är urusel på att ta suddiga bilder med min mobilkamera och jag har letat länge efter någon som du. Någon att diskutera köksinredning, hemtapetserade dockskåp och andra superduperdjupa ämnen med. Låt oss dyka ner i bloggvärldens bråddjupa kapsyl tillsammans.

För både du och jag Tove, vi är en del av det här problemet. Att aldrig tänka efter. Inte ordentligt. Att ta suddiga bilder med mobilen för att visa oss öppna. Att förolämpa, eftersom det är både enklare och roligare än att öda energi på det som är viktigt.

Och som Hank säger.

”Hence my self-loathing.”

Puss och godnatt.

Photo 162

19 reaktioner till “Om rättssäkerhet, bloggar och mode”

  1. Jag hade tänkt skriva något vitsigt och häckla Tove en aning (har så svårt att förstå människor som spyr galla över bloggaren i sina kommentarer. Om man nu tycker det är dåligt kan han/hon väl bara låta bli att läsa bloggen…Eller?).
    Men så kom jag fram till att jag mycket hellre ville skriva något uppriktigt, något som kommer från hjärtat. Jag tycker att det är en styrka att du faktiskt tar upp aktuella samhällsfrågor på din blogg, och att du gör det med sådant patos. Visst, ofta är det rappt och roligt skrivet, men det finns alltid en kärna av samhällskritik och uppriktigt engagemang bakom.
    Rättsäkerhet ÄR viktigt att diskutera. Om så bara kortfattat, som inledning på ett bitskt inlägg. Det väcker tankar och funderingar hos mig som läser och ger mig lust att fundera vidare på frågan.
    Så sluta inte blanda dina lättsamma och mer allvarliga inlägg.

    Så. Nog. Nu har jag varit tillräckligt seriös för ett tag. Dags att krypa till kojs…

  2. Jag håller med Malin om att det är förvånande hur många det är som har tid och ork att kommentera bloggar de inte tycker om. Att diskutera frågor som tas upp i den ena eller andra bloggen är en sak men att bara kasta skit anser jag vara smått destruktivt.

    Jag har läst din blogg ett par gånger, Malin, och tycker mycket om både tonen och de ämnen du tar upp. Jag kommer att fortsätta att läsa.

  3. Fan vilket spretigt inlägg, hur ska jag kunna kommentera har du tänkt 😛 (taffligt försök till att go troll on your ass)

    Även om Hank Moody är något av en gud för mig så håller jag inte med honom om internet. Inte det internet jag älskar i alla fall! Jag använder dataförkortningar också. Det är smidigt och bra. Och alla bloggar jag läser berikar mitt liv (läser inte Kissie som ni säkert förstår). Jag läser oftast för att skratta eller för att få höra bloggarens tankar vad gäller olika intressanta ämnen. I din blogg får man båda delarna. Grejt.

    Om kungen. Jag varför termen ”kaffeflickor” började användas? Var det författarna till den uppmärksammade boken som valde att kalla det så? Jag STÖR mig nämligen för kaffeflickor låter ju så.. trevligt på något sätt. Så himla harmlöst. Typ som kungen. Han kan köra för fort, barnen kan dejta kriminella och studera i hundra år utan att ta examen, kaffeflickor kan dyka upp och allt är bara lite överklasslustigt. Urk.

  4. För första gången i världshistorien kan människor, oansett bakgrund-utbildning-skrivförmåga få lov att uttrycka sig, alternativt läsa det som passar dem.
    Jag är uppriktigt skittrött på den snobbism som Tove uttrycker med sitt ”icke läskunniga”.

    Jag har uppriktigt funderat på om jag hade kunnat gå på kungens kafferep om jag hade blivit inbjuden och det jag kommer fram till är att det hade jag troligtvis gjort.
    Det är en sorglig insikt.
    Hade det varit något som hade hindrat mig då hade det varit min känsla av att inte duga i det sammahanget, inte att gubbjävlarna var äckliga.
    Det är ännu sorgligare…

  5. Jag häcklar inte bloggare, jag häcklar författare och det är en helt annan sak . Duktiga författare som plötsligt ger upp sitt främsta arbetsredskap -sprÃ¥ket – och börjar publicera helt meningslösa fotobloggar om hur det sÃ¥g ut när de Ã¥kte buss o.dyl.
    .
    Och det under rubriken …”mer djup”?

    Jag är fullt kapabel att anpassa mina förväntningar på människor och vad de väljer att publicera just efter bakgrund-ålder-skrivförmåga och det är EXAKT där skon klämmer. Jag skulle applådera tills handflatorna blödde om någon av mina särskoleelever plötsligt regelbundet börjar publicera en blogg med lite suddiga foton och en halv mening text. Det vore helt grymt bra jobbat! När Martina Haag gör det,då blir det däremot bara patetiskt.

    (ps. jag läser gärna din blogg,men då får du ge dig tålamod att läsa min påriktigt, den handlar inte omvare sig köksinredning eller hemtapetserade dockskåp även om de flesta inlägg har enkla ingångar).

  6. För att bli missförståss rätt, vill jag också understryka: Jag tycker inte att bloggar behöver handla om något djupt. De är Yourlife.nu som väljer att sätta den agendan i sin pretentiösa rubrik. För min del kan bloggar liksom böcker får handla om att från småkakor till tre älgar som åker hiss. De bloggar jag kritiserat handlar inte om ”fel saker”De handlar inte om _någonting_.

    Jag tror inte författarna själva egentligen kan stå för det innehåll deras bloggar har idag. Jag tror att det här handlar om pengar,pengar och pengar. Yourlife vill knyta kända namn till sig för att få PR och köper in kändisar för att göra pseudobloggar utan innehåll så att de blir länkade till när någon googlar på namnet. Kändisarna själva kan inte motstå ett erbjudande där man får betalt för något som kräver noll ansträngning och nolltid,som man bara kan haffsa ihop och klicka iväg. Jag tycker att det är att sälja sig billigt och jag använder det fria ordets makt att säga det.

    Jag går inte in på privatpersoners bloggar och skriver häcklande eller griniga kommentarer där vilket du uppenbarligen vill få det till, (har aldig gjort,kommer aldrig att göra) jag kritiserar två kända författare tillika offentliga personer och en tidning. Jag tror faktiskt att de kan ta det.

  7. Det finns syrgastuber och dykarklockor, men inte ens en u-båt klarar sig särskilt länge på djupet. Djupet finns inte ens, om det inte samtidigt finns en yta, att relatera till.
    Den som ofta befinner sig på djupet måste få hämta luft lika ofta, på ytan. Jag behöver ytligt prat. Det balanserar.

  8. Ja visserligen men det var ju ett bloggtroll hon ville ha och det är inte jag,i någon som helst bemärkelse.

    Jag skriver aldrig sura anonyma kommentarer i privatpersoners bloggar.Och jag hänger inte heller likt Malin ut privatpersoner i min blogg med falska tillmälen i syfte att väcka uppståndelse och ta personliga poänger.

    Med det sagt tror jag inte att vi har så mycket glädje av varandras sällskap, Malin och jag. Även om jag uppskattar att du olikt dina medarbetare på den härsajten faktiskt har något så exotiskt somenblogg sominnehåller:…text!

    1. Ser ni hur mycket roligare det blir när man har läsare som kommenterar? Jag är allvarlig nu. Det blir roligare. Och visst, Tove, du är ingen anonym hatare, du står för vem du är. Det är uppfriskande. Men om jag nu får definiera bloggtroll så är det för mig snarast någon som först säger ifrån, efterfrågar debatt och som omedelbart känner sig Kränkt när man ger dem den uppmärksamhet de letar efter. Hur i all fridens dar kan jag ”hänga ut” dig? Du är ju du själv som har kommit in på yourlifes sida, kommenterat och lagt ut länk till din sida?

      Du är hjärtligt välkommen, Tove. Jag lovar. Jag har redan glädje av ditt sällskap.

  9. Äh. Jag orkar inte läsa alla kommentarer men jag älskar Hank.
    Och dig.
    Och jag håller med, det är ett så spretigt inlägg att man liksom inte orkar bemöta allting.
    Nu måste jag sova bort min förbannade huvudvärk, så jag orkar göra lite meningslösa blogginlägg imorgon.
    Kram!

  10. Ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre vilken portal Malin eller Martina eller nån annan kändis (”kändis” förresten, vill du vara det Malin?) bloggar på. Visst, man kan tycka det är lite lustigt med yourlifes.nu’s pretto-undertitel, men va fasiken, hänga upp sig på det?

    Nu måste jag förresten kolla upp om den var nån som irriterade sig på det jag kommenterade om kungen och army of lovers?

Lämna ett svar till Malin Persson Giolito Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.