Äntligen!

Äntligen diskuteras det i min blogg. Det känns som om det var så länge sedan. Vi diskuterar ”djup”. Det vill säga, det var någonstans där det började, eller så jag valde att uppfatta saken. Jag skulle ha sagt något mycket djupt om saken naturligtvis, om det inte vore för att jag inte har tid. Torsdagar är dagen då det är Biggest Loser (USA), Babel och Inspector Lynley. Och Lynley gillar jag inte ens.

Åsa2 säger:

”Det finns syrgastuber och dykarklockor, men inte ens en u-båt klarar sig särskilt länge på djupet. Djupet finns inte ens, om det inte samtidigt finns en yta, att relatera till.
Den som ofta befinner sig på djupet måste få hämta luft lika ofta, på ytan. Jag behöver ytligt prat. Det balanserar.”

Vi hörs i morgon.

le-grand-bleu-jean-marc-barr

Ni minns väl Le grand bleu? 80-talets ytligaste film. Säg den tonåring som inte drunknade i de ögonen?

3 reaktioner till “Äntligen!”

  1. Aldrig sett den där mannen förr (men han påminner om maken). Däremot var jag helt besatt av Jacques Cousteaus filmer.

  2. Mmmm, mumma säger jag. Jag var totalt ner i honom i min ungdom i mitten av nittiotalet. Den vackraste och mest gåtfulla människan, finns det nåt bättre. 🙂 *suck*

    1. M. Mmmmm…. Och nu är min äldsta dotter kär i honom. Själv tycker jag märkligt nog att han har blivit fånig, självupptagen och alldeles för tvålfager.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *