4 reaktioner till “En känsla för stil, del 4”

  1. Jag har med glädje följt din blogg och tycker du är rolig och fyndig. Nu skriver jag ett inlägg för att jag vill TACKA för årets största läsupplevelse (eller i alla fall en av dem)! (”Bara ett barn”) Jag läser 50-60 böcker/år men hittar alltför sällan en bladvändare som din. Jag läste den på två kvällar och är nu lite trött 😉 En fenomenal historia, så fint och känslosamt berättad. Jag storgrät på slutet.
    OBS! Spoiler: Jag tyckte det var lite konstigt att Karin tog till sig Alex så ”lätt”. Hon hade ju mest tyckt han var jobbig. Men på slutet fattar jag varför. Jag tyckte också det var konstigt att Alex så snabbt efter föräldrarnas död blev så vältalig, men kanske är det så att när traumat ”släpper”, så kommer orden? Det var mina enda ”minus” – för övrigt kändes den så trovärdig. Och slutet, Malin, slutet. Fantastiskt!
    P.S Raderna om din pappa var kul.
    Tack för läsupplevelsen! I kväll lägger jag mig med Sigrid Combüchens Spill.

  2. Käraste Doris. Jag blir så glad. Du anar inte hur mycket jag behövde just det här. Precis i dag. Tack snälla, snälla du. Tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *