Om mina granar

Åsa undrar vad jag gör med alla mina granar.

Jo, du Åsa. Det här gör jag med mina granar:

1. Klär dem. Gärna tillsammans med barnen. Ibland under självaste påklädningen gråter jag lite. I år sjöng fransyskorna, varsin julsång, med påhittad text. Ofta tänker jag på min äldsta dotters första jul som gående liten person. Då hängde hon alla sina dekorationer på en och samma gren, en lång, allra längst ner. Den julen hade min mamma en ståtlig, och ordentligt framtung, gran. När jag tänker på den granen är det svårt att inte gråta snorgråt.

2. Beundrar dem. Mina granar blir vackra. Tänk Disney. Tänk Fanny och Alexander. Tänk att de båda (eller alla tre?) träffas en snövit dag för att diskutera julstämning. Så ser mina granar ut. Amerikanskt julkort + Elsa Beskow + Barnen i Bullerbyn. Det kan krävas ett visst mått av egen fantasi och inställning för att riktigt förstå vidden av hur fina de är, men ändå. Fina.

3. Hatar dem. Ni vet hur det är. Exakt trettiotvå timmar efter annandagen börjar julpyntet damma. Det får en grå hinna. Och varje år säger jag samma sak: aldrig mer. Nästa år ska jag bara ha en gran. I plast. Som inte barrar. Med tygdekorationer som inte tar en vecka att få av grenarna och försiktigt packa ihop igen. Men minnet är kort och människan korkad. Tur det.

gran1

Utomhusgranen. Täckt av äkta snö. Hade jag haft en bättre kamera hade jag kunnat ge er en vy som också visar snögubbar, gul lekstuga och barn med röda kinder.

gran 2

Barnens gran. Observera gärna den egenhändigt målade (och sneda) stjärnan i toppen. Inget endaste öga kan vara torrt.

gran

Granen i köket. Den har jag visat förut. Kommer antagligen att visa igen.

gran 4

Granen i matsalen. Vi var tvungna att kapa den i toppen. Inte konstigt, eftersom vi bara har fyra meter i takhöjd. Jag har sepiagrejsat med fotot. Det kändes som om det krävdes.

11 reaktioner till “Om mina granar”

  1. Maj gad! Min står ute. Snart måste jag väl ta in den. Jag menar vår. Och jag menar att snart måste min man ta in den. SEdan får barnen klä medan jag dricker lite skumpa och äter skumtomtar. DET är en bra tradition.

  2. Kära Pernilla. Kära Amanda. Jag tror. Jag tror, att om ni iakttar en viss återhållsamhet i förhållande till min nivå på julribban så tyder det snarast på att ni är friskare än jag. På alla plan. Jag vet att detta är rubbat. Men jag kan inte låta bli. För det är så fiiiiiiiiiint. Och Amanda. Du ligger inte långt efter.

  3. Amanda ligger verkligen inte långt efter.
    Vet inte om jag är så sund. Jag är mest lite scroogeig.
    Jag tycker att det är kul att det finns folk som gillar spektaklet.

    1. Åh, Johanna! Men det är ju precis det jag gör. Det är därför tre av de fyra granarna är av plast. Säkerligen tillverkade av små barn i ett odemokratiskt land. Det tänker jag också på. Men inte hjälper det.

  4. Bah. Dina granar är en svensk orgie i estetisk återhållsamhet jämfört med mina. Är inne på min trejde flaska rosa bubbel, gråter ohämmat. Hatart män. Hatar hatar hatar.
    Bah.

  5. Jag är lite out of topic eftersom jag läser bloggen från senaste och bakåt så läste jag ”grannar”.
    Jag blev lite förvirrad av svaret och fick läsa frågan igen.
    Men nu undrar jag, vad gör du med alla dina grannar då?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.