Om hygieniska och miljövänliga livsmedelstransporter

Vaknar upp till en nästan alldeles blå himmel. Det är inte bara symboliskt. 
 
Så hämtar jag mitt kaffe och öppnar fönstret. Lägger mig i sängen med datorn i knät. Här skulle jag kunna ligga tills det blir dags att gå upp i morgon om det inte vore för att jag ska på fest i kväll. Ett stort, härligt födelsedagskalas med massvis av människor. Jag kommer att sätta på mig en blå paljettklänning, dansa sönder hälen och hångla med min man i taxin på väg hem. Men jag har en del kamrater som har slutat nöja sig med färgglada drinkar och ett par för djupa feströkarbloss. Och när jag slöläser AB på nätet ser jag att den HÄR mannen blev stoppad på väg till Bryssel. Han blev tvungen att skita ut deras välplanerade helgnöje redan i Sao Paulo. 
 
Kokain. Jag har aldrig testat det. Jag har visserligen både snortat och sålt (med stor förtjänst) potatismjöl, men det är en så kallad annan historia. 
 
Personligen skulle jag, utöver allt annat som ändå är förknippat med just kokain och då tänker jag inte på att det är kalorisnålt, ha en smula svårt att inte tänka på att det jag drar upp i näsan har kommit ur någon annans rumpa. Att innan det har paketerats i små, festvänliga kuvert så har någon stått med plasthandskar och torkat det rent från kladdiga exkrementer.

Jag undrar hur de gör, de där glammiga, ständigt förkylda festprissarna. Om de bara blundar och drar ett djupt andetag eller om de tittar efter först, att det inte har smugit sig in en liten koliebakterie bland det vita? Och när de torkar sig om näsan efteråt, händer det att baksidan av handen luktar skit?

Nu ska jag kanske duscha. Eller somna om. Jag återkommer så småningom med bild på mina hälsporrevänliga dansskor. Det har jag lovat Åsa2. Man måste hålla sina löften. 

    

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.