En sådan dag

Jag har haft en sådan där dag. Ni vet. När man äntligen tar itu med sånt där som man har skjutit upp alldeles för länge, bara för att få se att det är för-sent-stängt-nedsläckt, du-får-komma-tillbaka-en-annan-dag. 
 
En sådan dag. 
 
När man inser att man har fått urinvägsinfektion och höstens första förkylning och att man måste jobba också. När middagsmaten torkar i kastrullen och hela idén med att leva sitt liv som man försöker göra känns övermäktigt. Och att ändra på någonting i grunden eller ta itu med något på allvar känns ännu omöjligare. En dag då man inte klarar av att hålla sitt eget tempo, en dag när det faktiskt inte går att intala sig att nästan alla i hela världen har det värre. Och när man ändå försöker så måste man tänka på att Grekland står på ruinens brant, att Georgia förbereder en ny avrättning och att två pojkar hittats döda i den höstkalla sjön nedanför sitt hem. Och när dagen äntligen är nästan slut får man misslyckas med att förklara för femåringen varför, varför den där mamman dödade sina alldeles egna barn, och vad sa pappan då? 
 
En skitdag helt enkelt. 
 
Ni vet vad jag pratar om. Ingen yoga eller ayurveda eller närodlad tomat hjälper. Men så tar man sin antibiotika och sover en hel natt och slutar kissa taggtråd och så blir det en bättre dag.
 
Och en sådan, annan, bättre dag, då kan man kanske skriva om hur den där spådamen sa att allt skulle bli så bra. Hur hon förklarade att hon såg hur ledsen jag blivit, men att ingen, någonsin skulle behandla mig så illa igen. Och skratta åt hur fel hon hade.  
 
I dag fixar jag inte det. Men jag gör ett nytt försök i morgon. 
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.