Om barnamördare och narren som får ta ansvar

Det finns något alldeles särdeles infantilt över löpsedlar i allmänhet och vissa löpsedlar i synnerhet. Jag tror att vi inte behöver vara anhängare av den väpnade revolutionen för att gå med på att Expressens löpsedel: STÄDERSKAN MÖRDADE SINA BARN, inte framstår som så väldigt lyckad.

Men det är faktiskt inte bara Expressen som försöker lugna oss med att "barnamörderskan" inte på något vis berör vår lugna medelklasstillvaro. Som spelar på vår önskan om att skjuta det här ifrån oss, distansiera oss, trygga vår tillvaro.

För förutom det faktum att mamman till de två döda pojkarna utpekas som MÖRDARE, ett epitet som väl annars bör användas med en viss försiktighet, i synnerhet innan rättvisan har fått ha sin sävliga och betydligt mer genomtänkta gång, så har vi på mycket kort tid fått veta att hon är med mycket stor sannolikhet är PSYKISKT SJUK, att hon var ARBETSLÖS, att högar med PIZZAKARTONGER växte utanför hennes dörr, att hennes lägenhet var i FÖRFALL, att hon hade barn med flera män, att hon nyligen varit på resa i KENYA för att träffa sin syster… ja, lägger vi ihop ett plus ett så förstår vi att vare sig hon eller hennes barn såg ut som VI gör.  

Vi. Och DOM andra.

Och då känns det bättre. Jo. Så är det faktiskt. För då kan vi tycka att det är sorgligt, men fortfarande känna oss säkra. En tragedi, ja visst! men lika avlägsen våra egna liv som Kung Lear i fem akter.

Eller?

Hur är det med den saken egentligen? Vem är ansvarig? Vem skapar främlingsskap, isolering, fattigdom?

Persiennerna var alltid neddragna, säger grannarna. Vi har följt våra rutiner, säger skolan. Socialen mördade barnen, säger pappan. Och tillägger sedan att mamman hade ensam vårdnad, det var mycket länge sedan han träffade sin son.

Och i slutscenen? Om några månader, vad gör vi då? Säger vi att nu ska vi bättra oss. Vi ska knacka på, titta in, fråga? Nej. Då hänger vi Narren. Dåren. Någon annan. Gärna en mellandirektör på ett statligt verk. En handläggare, kanske. Bara vi slipper ta eget ansvar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.