Om hösten

Det är nästan tyst i huset. Femåringen och jag är ensamma hemma. Hon klipper ut bokmärken och jag knäpper på min dator. Vi sitter mittemot varandra och jobbar. Hon med klister, jag med det där jag gör när det blir tyst i huset.

Vi har haft födelsedagskalas med övernattning i helgen, för nioåringen. De har åkt iväg för att spela bowling och jag har bara lite ont i huvudet. Solen strålar, det är kanske tolv grader ute, himlen är koboltblå, jag låtsas inte om att det brukar betyda att smoggen blir värre. Snart ska jag sätta på mig raggsockor och träskor och flytta ut mig och mina papper i trädgården. En filt, en kopp hett kaffe med skummad mjölk och en lagom mjuk blyertspenna.  

Det är nästan tyst i huset och jag skrattar till när femåringen koncentrerar sig så hårt att hennes näsa blir alldeles skrynklig. Hon tittar upp, ser hur glad jag är och skrattar högt och länge. Vi har samma humor hon och jag.  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *