Om Kristina, Xantippa och jag

Kristina Lugn har sagt att hon ibland kan sakna den tid då hon arbetade heltid och gick hela dagarna och längtade efter att få komma hem från jobbet och börja skriva. 

Jag försöker tänka på det ibland. Att det är mer lustfyllt när man skriver för att man vill så gärna, inte för att det är vad man gör. Men hur jag än anstränger mig kvarstår faktum: lustigt är det knappast.

För så här dags, när Christophe har fått sin dagliga dos Xantippa och barnen motats mot bad, säng och tandborste av det vinddrag som uppstår när en kvinna gallskriker, inte sjutton njuter jag. Men skriver, det gör jag. För det är det jag gör. Lönearbete eller ej. 

Socrates_and_Xanthippe.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *