Missförstådd, del 1

"Du är en riktig konstnär, mamma!" sa femåringen andäktigt. 

"Åh, älskling", sa jag.

Äntligen, äntligen, äntligen är det någon som förstår mig, hann jag tänka. Någon som ser mig för den jag verkligen är. Innan hon fortsatte.

"För det är man. Om man kan man rita såna fina hästhuvuden som du kan, mamma!"

tete-de-cheval.jpg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.