Lunchrast med Zlatan

Man (och med "man" menas gammelbetongfeminister som jag själv) brukar säga att kvinnor blir kallade förnamn, medan männen får stoltsera med sina efternamn.

Det är Mona och Juholt, Reinfeldt och den där ständigt leende centerpartisten vad-heter-hon? Pia? Mia? som gillar Thatcher (hoppsan, där har vi ett undantag!) – ANNIE! Annie, heter hon. (Herregud, heter hon verkligen Annie? Och har rött hår? Och är så-glad-så-glad-the-sun-WILL-COME-OUT-så-jätte-jätte-glad-att-jag-närmar-mig-vansinnets-brant? Varför har jag inte tänkt på det tidigare, det är ju nästan kul.) Nåja. Vi struntar i det en stund.

Det är i alla fall Ledin och Laleh, värnpliktsgrabbar kontra mysiga tjejer. Och även om det kanske inte är det hela tiden förstår ni vad jag menar!

Så läser jag Höstens bok, jag menar Expressen (eller om det var Aftonbladet?), som snart faktiskt har publicerat precis hela Höstens bok, i korta utdrag visserligen, men ändå. Och konstaterar att Zlatan är ett undantag. Han är dessutom ihop med Seger. Ständigt denna Seger.

Vad betyder det månntro? Va? VA?

Ingenting, antagligen. Eller så betyder det att hemma hos Ibrahimovic är det Helena som bestämmer.

(Och nu laddar jag upp det här märkliga inlägget, en bild hade varit snyggt, men det går inte att trixa sånt med den här bloggen, den är väldigt LITTERÄR på det viset.) 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.