En sockerbagare

I min trädgård har krokusen kommit upp. När jag vaknade i morse öppnade jag dörren mot trädgården och konstaterade att jag skulle kunna vira en filt om knäna och sätta mig i solstolen och dricka kaffe. Så där som man gör på våren.

Istället tänkte jag julpynta. Dessutom satte jag en pepparkaksdeg i går, en alldeles egenbakad. Den ligger i kylen invirad i en kökshandduk. Svullen, ljusbrun och glansig, med extra ingefära. 

Om en timme får vi gäster. Vi ska baka och dekorera pepparkakor, dricka glögg, eller kanske bara rödvin. Jag har klätt barnen i julklänningar.

Ni ser det väl framför er? Hur jag tronar i mitten av denna idyll, såsom Bryssels egen, fullvuxna, relativt storbystade Kajsa Kavat?

Ni ser; hur jag talar med min milda röst och rättar barnen med min mjuka hand; hur mjölet lägger sig på min rosiga kind och hur Christophe smyger upp och lägger en hand på min höft, under min smala midja, precis där jag knutit åt mitt nystrukna förkläde med en välstruken rosett. (Och hur han låter handen glida ner, långsamt, men ändå ganska bestämt, hur han drar mig mot sig, andas allt snabbare mot min nakna hals… NEJ! Ursäkta, jag kommer från ämnet, fel saga!) 

Mörkret sänker sig över kullen där vi bor. Vi tänder ljus, en brasa. Vi sjunger en liten visa, männen sjunger med mörka röster. Döttrarna spelar fyrhändigt. Vi vuxna ler och de små skrattar pärleskratt. Så småningom blir det mörkröd côte à l’os med béarnaisesås och pommes frites till oss allesammans. En grönsallad kanske jag orkar hacka ihop också.

Eller, vad säger jag för något? Det är klart jag orkar.  

Nu börjar vi. 

GOOOOOOOOOOOOD JUUUUUUUUUUUUUUUL!

pepparkaka.jpg

En kommentar till “En sockerbagare”

  1. (Kommentarer överförda från tidigare blogg)

    Dr C:
    Ha ha ha! En storbystad Kajsa Kavat är vad varje julstök behöver.
    – – – – –
    Sarah Melin:
    <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *