Kära dagbok!

Mellandottern har varit uppe på vinden och letat upp mina gamla dagböcker. "Låt dem vara", sa jag. Hon tog därför bara några stycken. Sju, närmare bestämt. 

 
Min mamma lät mig läsa hennes dagböcker. Jag minns dem. In i minsta detalj. Mamma hånglade bland annat på en gotländsk höskulle med en pojke med dubbelnamn. Och så grälade hon med sin yngre syster, tjuvrökte och ljög för sin mamma om vad hon gjort när hon egentligen var på en gotländsk höskulle och hånglade med en kille med dubbelnamn . 
 
Jag vet att jag tyckte det var ohyggligt spännande att läsa vad mamma skrev innan hon blev mamma. Jag lärde känna henne på ett helt annat vis, ett bra vis. Så jag skulle verkligen vilja vara lika öppen. Om mina barn vill lära känna mig så ska de få göra det. Kan det stärka deras självkänsla att få veta att jag har känt mig svag så vill jag berätta det. Något i den stilen. 
 
Det är bara en liten hake. 
 
I tonårig dagboksform är jag en självutlämnande, superegoistisk, överdramatisk diva som precis hela tiden tycker väldigt synd om mig själv och väldigt illa om alla andra runt omkring. Jag är helt enkelt odräglig. 
 
"Ungefär som du är nu", mumlar Christophe. Bara lite för högt. 
 
Och det kanske stämmer. Men det vet ju inte mina döttrar. Inte ännu. 
 
Dessutom är jag ju en fullvärdig representant för den generation som faktiskt uppfann dokusåpan. Och bloggen. Utan att gå in på några detaljer så kan jag avslöja att mina dagböcker innehåller mer naket än höskullar och värre experiment än några munbloss på en varmrökt cigarett. Och eftersom jag redan på den tiden ville bli professionell lögnare, jag menar författare, är hälften dessutom påhittat. 
 
Tror ni att jag kan hävda något upphovsrättsligt? Att jag sålt rättigheterna? Eller donerat dem till någon stipendiefond för tonåringar som räckt upp handen så ofta att högerarmen överansträngts? Eller till The Church of the Sisters of Hermione Granger? Att mina dagböcker inte får vare sig läsas eller publiceras förrän efter min död? 

Jag behöver hjälp. 

dear+diary+banner.jpg
 

En kommentar till “Kära dagbok!”

  1. (Kommentarer överförda från tidigare blogg)

    Malin Persson Giolito:
    Tack Essie.
    – – – – –
    Essie:
    Malin, blir så glad av att läsa dina blogginlägg och kommentarer! 🙂

    För att anknyta till inlägget så tycker jag det verkar fantastiskt att du fick läsa din mammas dagböcker. Mina dagböcker gör sig nog mer som övretonårslitteratur, men tyvärr är varken språk eller innehåll särskilt berikandeeller påhittat, mest utredande och bearbetande. Eller så låter jag dem läsa det just därför. Men tack och lov är det minst 10-15 år tills dess, har tid att tänka vidare.

    Simona, blir imponerad av ditt minne!
    – – – – –
    Simona:
    Japp.
    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Har du vunnit alla mina bloggtävlingar Simona? Jag vill minnas att du har det.
    – – – – –
    Simona:
    ALLA utom jag, för jag har en nästan skrämmande klarsynt och psykologisk blick för mänskligt beteende.

    Och ganska mycket tur. Tja, relativt sett.

    Jag vann en tävling då. Till och med det minns jag.
    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Simona. Det är naturligtvis en idé. Och du minns naturligtvis rätt. (Varför minns alla andra utom jag? Borde jag oroa mig?) Jag citerade min egen dagbok en gång i bloggens begynnelse. Alla trodde att det var Ranelid. Pappa var till och med ”övertygad”.
    – – – – –
    Simona:
    Meh. Det enda rätta är naturligtvis att lägga ut dem på bloggen.

    Visst har du redan gjort det (delvis) en gång? Det var väry ranelidskt om jag minns rätt.

    Hej mamma!
    – – – – –
    $msg.getProperty(”name”):
    Minnet sviktar alltså. Jag får läsa om den. Kan du inte ta med den hit? Så kan vi läsa den allesammans.
    – – – – –
    från mamma:
    Rätt ska vara rätt: Det var på Öland höskullen låg.
    – – – – –
    Åsa Hellberg:
    Haha. Kan du inte låta henne läsa din mammas istället?
    – – – – –
    Dr Ciardi:
    Ha ha ha! Tack för en underbar start på en annan ganska trist (=vanlig) dag inom akademin! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *