Att köpa sig fri

Det drabbar alla föräldrar som verkligen försöker göra sitt allra bästa: känslan av att mest göra barnen ledsna. För det är inte roligt att bli luskammad när man är håröm, det är inte roligt när mamma tvingar en att svälja antibiotikatabletter när det känns som om man ska kräkas, det gör väldigt ont att tvingas borsta tänderna när man har fått munsår av tandställningen och även om man är så trött att man ser i kors så känns det väldigt orättvist att man måste sluta läsa och släcka lampan redan klockan halvnio. 

Så har det varit hos oss de senaste veckorna. Och det gör mig lite ledsen. För även om jag naturligtvis tycker att det är bra att luskamma, borsta tänderna och ta sin medicin, så vill jag också gärna göra mina barn lite glada ibland då och då. 

Det är i det läget kapitalismen blir en livlina. 

Vissa kallar det mutor. Jag föredrar det mer politiskt neutrala: presenter. 

I går kväll tänkte jag att det var dags. Så jag rotade i min påse med paket som jag slagit in till adventskalendern. Drog upp varsitt och lät dem öppna efter middagen. 

Den äldsta blev glad. Den yngsta kastade sig om min hals. Den mellersta böjde sin nacke uppgivet och brast ut i bitter gråt.

Varför?

För jag hade lyckats gräva fram en inslagen tandborste till flickan med blödande tandkött.  

En kommentar till “Att köpa sig fri”

  1. (Kommentar överförd från tidigare blogg)

    :
    Malin! Faktiskt, först nu som jag läser din nya blogg – och inser att äntligen och what took me so long? Jag har nu fått skratta (på jobbet) så tårarna rinner, eftersom jag försöker att inte gapflabba ut utan liksom hålla igen med lite stängd mun. Kan meddela att gör man så när man behöver skratta så mycket gör det väldigt ont i magen!

    Tack igen och see you soon! Massa kramar och tårar Maja

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *