Om kärlek, jul och vänner

Det blev en oväntat ljuvlig kväll. Sista dagen i skolan, första kvällen på semestern. En oplanerad spaghetti pomodoro med vänner, alla barnen somnade framför Harry Potter II i Christophes och min säng.

Det är en välsignad jul.

Nu försvinner vännerna från Bryssel. Familjebesöken dröjer ett tag. Vi blir själva här hemma över jul. 

"Melankoli – det är när solen slocknar i andens rike. Gud blir ett namn, som intellektet bollar med."

Så skriver Horace Engdahl i Meteorer, en bok jag redan har pratat om några gånger.

Gud blir ett namn, som intellektet bollar med. Jag har alltid velat vara troende för att jag har trott att Gud kan hjälpa till med det där. Melankolin. När solen slocknar. Nu är jag inte troende. Men ändå hoppas jag. På att de som ändå tror har rätt. De som tror att Jesus är det barn som frälser oss alla.

För visst är det trösterikt. Att någon ska frälsa oss. Det vore väl ändå härligt. Jag tycker vi är värda det faktiskt. Lite hjälp och salighet. En påminnelse om att allt här på jorden är inte helt förgäves. Eller, som en av mina klokaste vänner sa:

"medkänsla smittar av sig, vänskap förenar… och värme… ja, värmer! /…/ Kärleken har helt enkelt tolkningsföreträde."

Och så är det väl.

Kärleken. Det är den som frälser oss.

God jul, finaste ni! 

En kommentar till “Om kärlek, jul och vänner”

  1. (Kommentarer överförda från tidigare blogg)

    Pernilla Alm:
    Jul väry länge i Bryssel tycker jag.
    – – – – –
    Dr C:
    God Jul, kära Malin! Och tack för en fin betraktelse. KRAM
    – – – – –
    Åsa Hellberg:
    God jul, Malin.
    – – – – –
    Essie:
    God jul! Salighet kärlek och värme!
    – – – – –
    Simona:
    God Jul tebaks, finaste du.

    – – – – –
    Anki:
    Och God jul själv, finaste du!
    Hjälp och salighet till världen!!! Värme värmer! Kram från Svedala.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.