Tomorrow is the first day of the rest of your life. Del 2012.

Alla som inte bor här har åkt hem nu. Alla utom lånelabradoren. I morgon börjar vardagen. Jag sitter framför tv-n med gråten i halsen. Och tänker på allt jag borde göra under året som kommer, men inte kommer att göra. På allt som andra borde göra och som jag inte har slutat hoppas att de kommer att göra. På det som jag vet att jag absolut inte borde hålla på med. Men bara fortsätter med ändå. Oklart varför. Jag försöker intala mig att det är värt det. 

Det är nytt år. Jag hoppas på hälsa och kärlek, typ. Och att jag ska få ihop det. Livet, liksom. Sluta fastna i oväsentligheter. Få det väsentliga gjort. Sluta fundera så jävla mycket på vad som är väsentligt och varför. 

Motivation. Det har det skrivits mycket om. Vi vill alla bli inspirerade. Uppfyllda av god energi och styrka att göra rätt. 

Ce qui sauve, c’est de faire un pas. Encore un pas. C’est toujours le même pas que l’on recommence. (Antoine de Saint-Exupéry)

eller 

I put my pants on one leg at the time (Eric Saade)

Kloka ord. 

Nu ska jag försöka ta mig upp till sängen. Lägga mig. Somna.

För i morgon, mina vänner… då! 

En kommentar till “Tomorrow is the first day of the rest of your life. Del 2012.”

  1. (Kommentar överförd från tidigare blogg)

    Helena Woodcock:
    Först läste jag detta inlägg och sedan det du skrev idag och jag måste säga att jag inte riktigt fick ihop det. Inte just det där om motivation. Om att bli uppfyllda av god energi och styrka etc. Eller, det fick jag ihop. Men inte hur du sedan går till en inomhuslekpark?!? På jakt efter just detta?? Alltså, slutet på gårdagens inlägg och dagens synkar liksom inte…! Men en sak har du rätt i. Du ska aldrig mer kallas för pessimist! Lika lite som att vi ivriga läsare av dina böcker aldrig ska sluta beundra dig för din envishet och tro på att allt går. Tom jobba på Planet Kids.För ur den kommer det något stort… När det än blir.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *