Arbetsro

Jag tog mina jullovslediga barn till Planet Kids, en sån där vedervärdig installation som får den mest sentimentala att minnas precis hur vidrigt det faktiskt kan vara att vara barn. Min tanke var att om bara barnen får springa runt runt, hoppa upp och ner och skrika obehindrat så skulle jag kunna jobba lite. 

Nej. Jag kan inte riktigt förklara det där. 

Saker jag hade förträngt:

1. Senast jag var här bröt ett av mina barn nyckelbenet. 
2. Det luktar pommes frites
3. Rökning är tillåten i baren. Jo. Ni läste rätt. I baren. 
4. Det finns väldigt många barn här. Väldigt många barn. 
5. Jag är inte speciellt förtjust i barn. 

Nu ska jag jobba. Eller. Djupandas först. Sedan tillverka en bubbla av alkogel och intensiv illvilja som liksom omgärdar mitt bord. Sedan arbeta. 

Kom aldrig mer och påstå att jag är pessimist. Aldrig mer.

pparial.jpg

En kommentar till “Arbetsro”

  1. (Kommentarer överförda från tidigare blogg)

    Malin Persson Giolito:
    Välkommen Saga!
    – – – – –
    Saga:
    Hej!
    Har precis hittat din blogg. Superbra! Borde nog läsa någon av dina böcker också 🙂
    – – – – –
    Simona:
    Hm.
    Jag tänker så här.
    Om din elvaåring läser din blogg ska jag nog sätta ett yttepytte alkolås på mig själv. Just sayin…

    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Sant! Gå och lägg dig nu.
    – – – – –
    El(sa)va åringen:
    Mamma, inte fuska med bilder där var vi inte det var myyyyyyycket smutsigare där vi var …
    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Ja! Jag. Jag brukar påstå det.
    – – – – –
    Åsa Hellberg:
    Har någon påstått det?:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.