Farbror Melker… vetduvaa?

Jag har börjat skriva ett par inlägg. Men det vill sig inte. De står mig liksom upp i halsen. Mina åsikter alltså. 
 
För att inte tala om andras åsikter. 
 
I synnerhet folk som sekundärtycker. Det vill säga de som tycker något om något som någon annan har tyckt. Aldrig tycker de att det är bra. Och skulle de mot förmodan vara en smula positivt inställda ändå, då måste de först inleda med att försäkra sina läsare om att det är naturligtvis ett undantag. Det är inte så att de rent generellt är någon lallande, sinneslö människa som GILLAR grejer. Som ser på framtiden med tillförsikt. Som vaknar pigg på morgonen. Som är tacksam. Nej, nej. Jisses, nej! Men de är bara så öppna och knivskarpt analyserande att de trots allt, trots den gyttja av uselhet som omger dem, lyckas hitta ett litet sandkorn som liksom blänker till och påminner om någon sorts ädelmetall om den vinklas en smula i rätt ljus. 
 
Jag gör precis så. Skepsis och missnöje är mina paradgrenar. 
 
Ber någon mig att berätta vad jag är tacksam för så vill jag gärna blixtemigrera till något land som förbjuder amerikanska filmer. Säger någon att jag MÅSTE läsa en viss författare för att hans verk är ENASTÅENDE, då förstår jag att det är pekoralt, oläsligt och tunt som avskavt nagellack. Om jag är i kyrkan börjar jag skruva på mig så fort någon sjunger med lite för högt i psalmerna. På juldagsmässan var det så hög stämning att de församlade mot slutet började gunga lite i takt med musiken. Det stressade mig så mycket att Christophe och jag var tvungna att hånskrattande låtsastala i tungor ända in i det nya året. 
 
Det är mycket tryggare så. Det tycker jag de flesta dagar, även i dag. Som ser ut att bli en alldeles strålande sådan: ljusblå himmel, luddiga moln, snödropparna blommar i trädgården och jag ska ligga i sängen och skriva hela dagen. 
 
Livet är helt enkelt oslagbart fantastiskt ENSTÅENDE! Åtminstone hemma på min gata. Hur har ni det? Lite lagom småsurt hoppas jag. 
snoedroppar.jpg
(bilden har jag hittat på fotoakuten.se)
 

En kommentar till “Farbror Melker… vetduvaa?”

  1. (Kommentarer överförda från tidigare blogg)

    Dr C:
    tycker att tungotalet är underskattat 🙂
    – – – – –
    Åsa Hellberg:
    Herregud, vi kommer aldrig att kunna umgås. Jag är så där vidrigt tacksam, gungar – rytmiskt – till och med till hissmusik och vi ska inte prata om hur högt jag sjunger i en kyrka.

    Farväl Malin. Det var roligt att träffas.
    – – – – –
    Dr Ciardi:
    hemma på min gata spelar de ”kung i baren” med Uggla. + allsång. kram på dig
    – – – – –
    Dr Ciardi:
    hemma på min gata spelar de ”kung i baren” med Uggla. + allsång. kram på dig
    – – – – –
    Pernilla Alm:
    Ibland tycker jag inte det men just idag är det fantastiskt hemma på min gata.
    – – – – –
    $msg.getProperty(”name”):
    Har du redan snödroppar??? Vad orättviiiiist!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.