Det går upp och det går ner

Socialdemokraterna har låst in sig för att, tja, diskutera.

Jag kan inte låta bli att undra hur det låter därinne. Om de där som sitter där inne låter var man tala till punkt. Om kvinnorna slipper koka kaffe. (Och det slipper de naturligtvis. Jag menar, vem KOKAR kaffe nu för tiden?) Jag undrar vad de säger. Om de försöker linda in saker och ting lite grann eller om de vill visa hur starka de är och att de vågar säga PRECIS VAD DE TYCKER. Jag undrar hur Juholt mår.

Aktuellt visade något klipp i går. Juholt fick säga att jamen under min tid som partiledare har sossarna gått upp och de har gått ner och socialdemokratin har en kris och jamen javisst är jag fortfarande partiets ledare.

Jo. Jag tror att vi allesammans tänker samma sak.

Vaddå upp? När då?

Vi tittar på honom och undrar: där står han och försöker se tapper ut, nu igen. Ser han inte pressad ut? Ska han börja gråta nu?

Antagligen vill vi det. Jag menar, vi tittar ju. Om och om igen. Han plågas. Vi tittar. Skampåle. Offentlig hängning. Off with his head, skriker drottningen i Alice i Underlandet. Off with his head, svarar folket.

Det intresserar mig. (Låter det pretentiöst? Må så vara. Det intresserar mig i alla fall.) Allt det här. Frågan om varför vi gillar och varför vi "hatar" och varför vi blir alldeles hundra procent säkra på det ena och det andra.

Jag har lärt mig att låta tvärsäker. Det gör man om man (ja, ursäkta, nu blir det feminism igen) arbetar i en värld där alla som bestämmer är män och där det inte finns någon som lyssnar på någon som säger å ena sidan och å andra sidan och kanske låter en liten tankepaus slinka emellan innan man levererar sitt SVAR. Sitt BESKED. Sin ÅSIKT. Sitt UTLÅTANDE. Jag har därför lärt mig att låta tvärsäker. Det spar tid. Men jag är sällan speciellt säker. Och numera, när jag har mina tolv läsare som faktiskt låter mig tala till punkt så försöker jag att spara tvärsäkerheten till de tillfällen då jag är nästan övertygad. Nästan jämt.

Vad pratade vi om egentligen? Juholt?

Nej. Jag orkar inte prata om Juholt. Jag tycker att han ska få vara ifred. Jag hoppas att de tar ansvar för sitt val, Verkställande utskottet. Vad de ska ta för beslut nu? Jag vet inte. Det är för viktigt. Det går inte att vara tvärsäker i sådana frågor. Jag undrar hur diskussionerna ser ut därinne.

Och så undrar jag när vi ska allesammans börja springa i andra riktningen. När vi tycker att DET FÅR VARA NOG!

En kommentar till “Det går upp och det går ner”

  1. (Kommentarer överförda från tidigare blogg)

    Dr C:
    satt vid en älskad farmors dödsbädd 800 meter från Juholts avgång. Bokstavligen. I Oskarshamn. Jag tycker synd om J. Är en högertass men ogillar hur man behandlat honom. I PARTIET.
    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Åh. Essie.
    – – – – –
    Essie:
    I SvD hade de tydligen Killgissa som förslag på beteendet ovan, som replik på Språkrådets knasiga ord tjejsamla. Hanna Fridén har ännu fler roliga förslag.

    Från ena till det andra – sista dagen på föräldraledigheten och det känns som mitt hjärta snörps ihop… Trodde jag tom var sugen på jobba men just nu känns det inte så. Imorgon kommer det vara bra. Så fort det gått.
    – – – – –
    Essie:
    Kloka ord, Malin.
    – – – – –
    :
    Jag blir också illa berörd. Obehagligt alltsammans.
    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Men rätt lik Hagrid på något vis. Har han hund?
    – – – – –
    Malin Persson Giolito:
    Kär? Nja. Han är ju inte Wiehe förstås.
    – – – – –
    bengt:
    du har faktiskt TRETTON läsare numera. visst är man lite kär i juholt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.