Mirakel, mat och mobilkamera

Är du sjuk eller vill du följa med? Frågade jag den febersjuka snart-tonåringen. Och då släppte hon sina kryckor sin nässpray, vände sig mot solen och sprang. Mot affären. Affären där man står i kö för att få irra omkring i mörker och leta efter överprissatta luvtröjor bland halvnakna tonåringar som dansar discodans. Det stinker billig parfym och finns inga skyltar som upplyser kunderna om var de befinner sig (barnavdelningen? baren? Herr? Dam? bastuklubben?) eller var kassan finns. Märkligt nog hittar man ändå. Åtminstone till kassan. Och där ber man om tre kassar till sitt ynka köp eftersom mellandottern önskar sig själva påsen mer än själva kläderna.

Men. Konsumtion. Funkar alltså bättre än både vila och alvedon. Så kom inte och påstå att man inte kan shoppa bort sina problem.

20120221-224523.jpg

Och det friska höll i sig så länge att vi hann ta oss till Saint Germain och mitt favoritbrasseri Lipp. Christophe åt grisfot, äldsta dottern råbiff, mellersta dottern kyckling och den yngsta inte mindre än två och ett halvt pommes frites. (”Mamma! Det är min ÄLSKLINGS-restaurang i hela världen!”) Jag åt torsk med endiver. Sedan delade vi på efterrättsmenyn.

20120221-224820.jpg

20120221-224849.jpg

20120221-224901.jpg

20120221-224929.jpg

20120221-224951.jpg

Och sedan shoppade vi ännu mer och sedan åkte vi hem. För att – som femåringen sa när vi stretade oss upp till vår hyreslägenhet i Montmartre: livet är bättre med neråtbacke.

10 reaktioner till “Mirakel, mat och mobilkamera”

  1. Hittade din blogg för ett tag sedan. HUR kommer jag inte ihåg. Men jag tyckte om den och blev intresserad av dina böcker. Nu har jag läst både dubbla slag och bara ett barn och vill bara säga TACK för två härliga läsupplevelser.

    Visst var det en tredje på gång också?

    Å det ÄR många neråtbackar i Montmartre bara man tagit sig uppför först:-)

  2. Glömde: Den där grisfoten vill jag gärna veta mer om:-) Hur den var tillagad, t ex? Älskar grisfötter och griskinder. Dessa delar, plus karrén, lägget och sidfläsket med svålen kvar, är grisens ädlaste och mest delikata. Den stackare som håller filén främst, är att beklaga:-(

    1. mannen påstår att den var mycket god. den var liksom mald och sedan ihopsatt igen. på något okänt vis. i övrigt kan jag bara hålla med. gris är gott. bland det godaste som finns.

  3. Men gud vad maten ser underbar ut! Härligt har dig tillbaka i bloggandet igen. En fråga – hur an jag få upp inläggen så jag inte måste klicka på dem ett och ett (om det går vill säga)?

    Kram kram

    1. Bloggen har lite problem så här i början. En av de saker som ska göras är att se till att inläggen kommer upp i sin helhet (åtminstone på förstasidan). Kram kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.