Om kokkaffe och Marias enmansorkester på Sergels torg

Dagen börjar med italienskt kokkaffe och Gomorron Sveriges nöjespanel som diskuterar Melodifestivalen.

Jag tänker osökt på när mina bästa tjejkompisar sjöng Abba-medley för mig på mitt bröllop. Det var en text som gick ut på att jag alltid har rätt. (Eller alltid tror att jag har rätt, oavsett ämne och egentliga kunskaper. Egentligen handlade den nog om det. Men, men. Vilket som. Fin sång. Tänkvärd.)

Så nu tänkte jag att vi skulle prata lite om melodifestivalen.

Det bästa med melodifestivalen är att det inte är Idol. Faktiskt. Jag har tänkt det så många gånger under hela den här mello-tiden. Och det är inte bara för att de allra flesta deltagarna är över sexton år. Även om det är ett mycket tungt vägande skäl.

Så vad har jag emot Idol? Som inte finns i melodifestivalen. Är det att juryn säger taskiga grejer? Nej. I alla fall inte i första hand. Det är klart att det inte är speciellt smickrande för vår tid och vi människor som lever i den att vi anser att ärlighet är samma sak som elakhet, men det är inte något specifikt för Idol. Och i melodifestivalen ersätts ju Idoljuryn med hela twitter-sverige. Och även om twittersverige enligt vissa förståsigpåare består av ungefär lika många Stockholmare människor som Idol-juryn, så tror jag ändå att det är lite värre. Om man nu är den som Sverige talar skit om.

Nåja.

Nej. Det jag verkligen avskyr med Idol är att den där juryn anser att de har rätten att berätta för de tävlande sextonåringarna vad de ÄR.

”Det där är inte du”, skulle den där med prick i pannan (eller hon som ersatte henne) ha sagt till (exempelvis) den där söte (sextonåringen) som i melodifestivalen sjöng en låt som lät exakt som Boys Don’t Cry.

”Du ser ut som Maria-enmansorkestern på Sergels torg”, skulle han med kortbyxor ha lagt till.

”Det går inte hem i stugorna”, skulle skivbolagssnubben ha sagt, eftersom han en gång varit i en stuga och frågat vad de som bodde i stugan tyckte om enmansorkestern på Sergels torg. Och då frågade de som bodde i stugan vad Sergels torg var för nåt. Så numera vet skivbolagsdirektören exakt vad som går hem i stugorna.

Och så skulle juryn ha tvingat Boys Don’t Cry-killen att sätta in hårextentions och sjunga hårdrock i fyra deltävlingar. Sedan skulle han ha blivit utröstad och fått flytta till en husvagn med sitt toviga hår och sina krossade drömmar. Och aftonbladet.se hade gjort ett hemmahosreportage hos honom fem år senare.

Jag avskyr det där med Idol. Avskyr, avskyr, avskyr. För när man är sexton (eller fyrtiotvå) så är det väldigt svårt att värja sig mot att någon säger att det där är inte DU. Du är SÅ HÄR. Då tänker man: jaha? Och sedan. jaha… Och har man otur: Jaha!

Nu ska jag skriva.

En sån där jobbig, jävla bok där allt går åt helvete. Som inte innehåller vare sig seriemördare eller biljakter, märkesjeans eller sex.

”Det är inte du”, brukar folk säga till mig. ”Du är ju så rolig. Du borde skriva något kul.” (Fart och fläkt, korta kapitel, lättbegripliga skämt. Sånt som man tjänar pengar på.)

Du borde rita en prick i pannan, brukar jag tänka.

(Och bara så att ni vet. Boken är späckad med sex, sex i alla former, i vartenda kapitel, på alla sätt, i alla vinklar och vrår. Nej. Inte i alla vinklar och vrår. Hur skulle det se ut? Men mycket sex blir det. I boken. Dessutom är den jävligt rolig. För dem som har humor.)

15 reaktioner till “Om kokkaffe och Marias enmansorkester på Sergels torg”

  1. vet inte hur mycket humor jag har men jag tycker du är jävligt rolig. den där sången mailin, den handlade om så mycket mer än din självgodhet, som att du inte är en äkta blondin till exempel.
    love!

  2. vet inte hur mycket humor jag har men jag tycker du är jävligt rolig. den där sången mailin, den handlade om så mycket mer än din självgodhet, som att du inte är en äkta blondin till exempel.
    love!

  3. Malin, darling, den handlade om att du var en ”fejk” – eftersom vi alla såg dig i duschen..

    Men guuud vad kul det var – och vad chockade alla fransoser och italienare blev!

    Kan vi ta det igen? Har du hört om att återupprepa sina löften? Något som ligger dig och Christophe nära? Jag tror att det är inne.

    1. Jag minns. Jag MINNS. Kan vi inte återupprepa våra löften till varann, vi tjejer? Och sjunga för varandra. Högt och falskt. Kärlekssånger. Christophe kan få komma på efterfesten.

  4. Malin, darling, den handlade om att du var en ”fejk” – eftersom vi alla såg dig i duschen..

    Men guuud vad kul det var – och vad chockade alla fransoser och italienare blev!

    Kan vi ta det igen? Har du hört om att återupprepa sina löften? Något som ligger dig och Christophe nära? Jag tror att det är inne.

    1. Jag minns. Jag MINNS. Kan vi inte återupprepa våra löften till varann, vi tjejer? Och sjunga för varandra. Högt och falskt. Kärlekssånger. Christophe kan få komma på efterfesten.

Lämna ett svar till Essie Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *