Boken, boken, boken. Och bio.

Det är inte bara bloggen jag försummar. Vi körde 100 mil hem från alperna och jag sa kanske tre meningar på hela resan. Boken, boken, boken. ”Ska du inte anteckna allt det där du har i huvudet”, undrade Christophe vid något tillfälle. Men det skedet är över. Nu är det bara koncentration. Alla nerver som slitna fiolsträngar. Jag försöker stämma dem, hartsar stråken, blir torr och narig om fingertopparna. Överförda känslor, eller vad det kan heta, när de där motsträviga personerna som jag umgås med på mitt påhittade vis får mig att må så här. Ibland undrar jag hur Christophe står ut. Kanske hjälper det att jag lagar god mat.

I morse vaknade jag med ont i halsen. Eventuellt somnar jag om en stund innan vi släpar oss till bion, jag och de äldsta fransyskorna ska se Hunger Games. Eller så försöker jag ta mig ett par tecken framåt, de väger ett ton var. Jag pratade med pappa. ”Är du inte klar snart?” ”Jo. Förhoppningsvis”, svarade jag. ”Hur går det själv?” ”Jo”, sa pappa. ”Någon månad ska det väl ta, när jag väl sätter igång. Det är liksom jag och Strindberg, och sen är det ni andra skönandar. Man arbetar på olika vis, helt enkelt.”

 

3 reaktioner till “Boken, boken, boken. Och bio.”

  1. instämmer med föregående talar. och ser lika mycket fram emot att min egen blir klar. när som helst. före jul.

  2. instämmer med föregående talar. och ser lika mycket fram emot att min egen blir klar. när som helst. före jul.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *