Blodpudding, pattsvett och café crème

Det är fortfarande påsklov för tjejerna. Vi försökte oss på fritids i går, jag tog massvis med fina fotografier på väg från jobbet till hämtningen för att visa vilket sympatiskt liv man lever i Bryssel. Alldeles upplivad av den här nya bloggenergin och av tulpanerna i parken hade jag tänkt publicera en liten svit av vardagsharmoni. Men så hämtade jag tre utsvultna flickebarn på ett ”garderie” som de HAAAATAR MAMMA, det var HEMSKT jag hade ingen att leka med och det var äckligt och toaletterna var jättesmutsiga! och så slog då den där vardagsharmonin mig på käften. Och jag gick snabbt ner för räkning. Femåringen grät hela vägen hem. Hon lyckades dessutom sätta den rosa, blinkande gympaskon i en hundbajs för att riktigt understryka att här skulle mamma minsann inte få tillfälle att leka kontinental lyxhustru boende i en stad med oförtjänt dåligt rykte.

Vi stannade på vägen och köpte vaniljyoughurt och blodpudding till middag. Femåringens älsklingsrätt. När hon såg paketet grät hon så häftigt (jag är så hungrig mamma, jag döööööör nu faktiskt) att hon inte längre kunde gå själv. Sista biten asfalt fick jag alltså bära henne, min egen väska och två matkassar. Den pattsvetten, som min kollega Malin Wollin skulle ha sagt… Blodpudding alltså. Billigt och gott? Nja. Det är svårt att få tag på den typen av delikatesser i Bryssel. Så billigt kan man knappast påstå att det blev.

Jag älskar blodpudding. Och vaniljyoughurt. Men det blev inget över till mig. Jag åt mig mätt på ballerinakex istället. Kladdkakevarianten. Stackars mig.

Nu. Nu är det däremot harmoni i Casa Giolito. Äldsta fransyskan ligger i badet och dricker Café Crème. Mellersta fransyskan brer choklad på ett chokladkex (som hon ska doppa i sin varma choklad) och femåringen sover.

I morgon åker vi till Paris. Fransmannen ska, ja, just det, ni gissade rätt, springa ett litet maraton. Fransyskorna och jag ska trötta ut oss på betydligt trevligare vis. Vem vet, kanske toppar jag mina senaste viktiga samhällskritiska inlägg med ett fotografi på ett par nya skor. Den som lever (och läser min blogg) lär bli varse.  Spänningen är naturligtvis olidlig.

20120413-085556.jpg

Parken alldeles bredvid mitt jobb. Observera att man får ICKE åka skridskor på sjön.

 

20120413-085611.jpg

En nations födelse heter denna staty. Låt oss konstatera att föräldrarna till bebisen Belgien för länge sedan har lämnat detta jordeliv. Och bebisen själv är en gammal senildement kärring som sitter – med nyvägda blöjor – och gnäller på ett illa städad hem för alldeles för gamla kärringar.

 

20120413-085629.jpg

Dålig bild. Men ni anar de vackra jugendhusen på andra sidan parken. Bryssel har många vackra hus. Mitt till exempel.

4 reaktioner till “Blodpudding, pattsvett och café crème”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.