Helgen i bilder

(eller, dagens: jag bloggar, alltså finns jag)

I fredags var jag ”ledig” med barnen. Jag skrev först en stund, sedan gick vi ut i det vackra vädret.

Den lilla pricken är min elvaåring. Hon ÄLSKAR att vara ute och gå med sin mor.

Det första uppdraget gick ut på att kombinera makens önskemål ”klipp dem så kort det bara går” med barnens önskemål att få ha hår lika långt som Rapunsel.

Det andra uppdraget gick ut på att försöka äta lunch. Jag har en dotter som äter som en fullt normal människa, en dotter som äter choklad och svarta oliver och en dotter som äter blåbär och chips. Själv äter jag det som blir över.

Pain au quotidien. Trevligt ställe. Skitdålig service.

”MAAAMMAAA! Det är ingen choklad på den här mackan!”

”Inga chips. Inga blåbär. Hopplöst ställe.”

”Gott, mamma. Vill du smaka?”

 

Sedan letade vi en stund efter en affär som kunde ta hand om min nya dator. Det gick sisådär. Så vi gick hem igen.

Egentligen vill jag inte att någon ska veta det, men Bryssel är väldigt fint på sina ställen. Husen är fantastiska.

På lördagmorgonen åkte vi till Paris. Vi tog in på hotell och gick sedan ut för att äta lunch. Mitt yngsta barn (hon som egentligen bara äter blåbär och chips) KRÄVDE en Croque Madame (som är exakt, precis samma sak som en Croque Monsieur, bara det att det ligger ett stekt ägg ovanpå och när jag tänker efter så vet jag inte om jag vill tänka på varför just det där ägget gör att skinkmackan byter kön) för att sedan KRÄVA att ägget togs bort OMEDELBART och att varje litet spår av ägg avlägsnades med kirurgisk precision.  Så då gjorde vi det. ”Jag ÄLSKAR Croque Madame”, konstaterade femåringen och åt en halv tugga. Resten åt jag upp.

Sedan försvann maken iväg för att visa upp ett läkarintyg som sa att han fick springa maraton på egen risk. Jag tog fransyskorna på en ohyggligt lång promenad. Vi skulle ”shoppa”. Att shoppa med mina barn går till på följande vis: vi går och går och går och om de ser något de vill ha så säger jag ”då får du önska dig det i födelsedagspresent” och sedan går vi vidare.

”Åh, mamma!” sa någon av ungarna. ”Vilka fantastiskt fina skor. De önskar jag mig i födelsedagspresent.”

179 Euro, konstaterade jag och svarade: MOOOAHAHAHAHAHAAAAHAHAHAAA!

Sedan gick vi hit och handlade presenter (inte till oss själva tyvärr):

När vi ätit glass i parken hittade vi en teaterpaviljong.

Hit ville jag gå.

Är du inte klok, mamma? undrade femåringen. Det är ju för bebisar.

I nästa affär bröt femåringen ihop. ”JAG VILL HA ALLTSAMMANS! ALLTSAMMANS VILL JAG HA PÅ MIN FÖDELSEDAG!”

Och det är för väl att det är hela två veckor kvar innan hon fyller år. Så att hon hinner glömma det.

och sen hamnade vi här…

Sedan var det dags att ta sig hem till hotellet. Vi hittade en taxi. Vi klämde in oss allesammans alla fyra i ett baksäte för två. (Eftersom alla franska taxichaufförer måste ha sin kartbok/attachéportfölj/osynliga kompis Morgan i framsätet och ingen sålunda får sitta där.)

Men på plussidan: man behöver inte betala extra för taxibarnstol i Paris…

På kvällen åt vi italienskt. För att maken behövde ladda med kolhydrater.

Penne pomodoro. Det äter faktiskt de två små också. Femåringen åt dessutom den rivna parmesanosten med sked direkt ur skålen. ”Vad håller du på med”, undrade min man. ”TYST!” väste jag. ”Hon ÄTER. Vi är på restaurang och hon ÄTER. Så var TYST, för Guds skull!”

 

Gnocchi med tryffel…

Sedan åt vi massvis med efterrätter som jag inte hann ta foto på och sedan gick vi hem.

 

På väg hem från restaurangen. Så vackert, så vackert och egentligen är jag inte så förtjust i just Eiffeltornet, men det var så magiskt och så vackert och så lyser den ju. ”Den är alldeles GULDIG, mamma”, som femåringen konstaterade.

Morgonen därpå försvann Christophe i ottan för att springa maraton. Jag och tjejerna åt frukost i en timme (eller kanske två), checkade ut och gick ner på stan.

Något kvarter ovanför Seine finns de här husen. Här bor Ratatouille konstaterade vi (eller Råtatouille som han kanske heter i Sverige?)

Så hejade vi på alla som sprang.

Vi försökte hitta Christophe. Men han sprang mycket snabbare än vi hade räknat med, så vi missade honom.

Så vi gick till Musée d’Orsay istället. Jag och femåringen skulle se Degas-utställningen Degas et le nu (nakenstudier) och de äldsta skulle gå på ”Atelier”.

Det blev otroligt lyckat. De svårflirtade äldsta döttrarna var väldigt nöjda. Och femåringen lyssnade noggrant på audioguiden som jag hade lånat och sammanfattade Degas perfekt. ”Väldigt många rumpor. Och tre hästar.”

Vi hann också med Akseli Gallen-Kallela och den vanliga impressionistutställningen. Och kunde konstatera: ”Andra sorts rumpor, mamma. Och flera hästar.”

I shoppen fanns det nordiska bästsäljarförfattare.

Och sedan åkte vi hem.

21 reaktioner till “Helgen i bilder”

  1. avundas dig men misunnar dig inte. Här blev det IKEA. Efter det en tur till småbåtshamnen för att titta på (andras) vårrustning och (mer eller mindre lyckade) sjösättning(ar). Utan att för tillfället ha egen båt. Som att vara (ofrivilligt) nykter alkoholist på Bolaget, för den som förstår. Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *