Veckans bilder

I onsdags kväll tog jag flyget till Stockholm. Jag tänkte: nu ska jag ju äntligen göra något författaraktigt, sånt som bloggande författare bloggar om. Mobilen var laddad. Jag var laddad.

Jag skulle dricka champagne och fira mer framgångsrika kompisar än jag själv (eftersom Kristina Ohlsson som har varit författare i drygt ett halvår i dagarna kom ut med den  tolfte (?) ohyggligt framgångsrika romanen i serien om Fredrika Bergman. Kristinas nya bok gick omedelbart in på Svensk bokhandels lista över världens mest sålda böcker och tog över förstaplatsen från den elfte (?) boken i samma serie. Den elfte delen halkade sålunda ner på andraplatsen och knuffade ner den tionde delen till tredjeplatsen. Och. Så. Vidare i all oändlighet amen.).

Det skulle jag naturligtvis ta fotografier på. Till bloggen. Tänkte jag.

Dagen därpå skulle jag medverka på Piratförlagets pressträff och presentera min bok som jag ännu inte har skrivit för Sveriges församlade journalistkår tillsammans med mer framgångsrika kollegor än jag. Jag tänkte: TÄNK, vilka bilder det kan bli!

Det blev en (1) bild. Den kommer här:

Men mycket hände. På Kristinas kalas dansade jag pole-dancing utan pole på Pirats balkong och berättade för alla som orkade lyssna om när jag blev av med min oskuld. Morgonen därpå noppade min syster mina ögonbryn och sedan åt jag lunch och sedan förälskade jag mig i Mikael Niemi och sedan tog jag avundsjukestrypgrepp på Martina Haag och sedan kramade jag min redaktör Anna och min förläggare Sophia och alla andra fina pirater och sedan flög jag hem till Bryssel igen.

I Bryssel är det aprilväder. Det orkar man inte fotografera. Men jag hittade en bild på en tomatsås i mobilen. Den ser ut så här:

Tomatsås måste koka flera timmar. Och mer tänker jag inte säga om den saken.

I lördags försökte jag skriva men sov mest. Sedan hade vi middag med de bästa av vänner. Jag hade lagt på påskduken och dukat med udda ljus. Det berodde inte på någon särskilt genomtänkt tanke om att udda ljus är snyggt utan på att jag bara hade tre olika sorters ljus kvar. Ett av varje.

Vi åt god mat som jag glömde att fotografera.

Efterrätten åt vi nästan upp. Och jag sa, några gånger, att osten var väldigt god. Men den var verkligen väldigt god. Särskilt camemberten. Som kom från Camembert. Jag tyckte det var väldigt speciellt att camemberten kom från Camembert. Det sa jag också några gånger. Kanske fem gånger sa jag det. Att camemberten var från Camembert. Det ligger i Normandie. Gud, vad god den var!

Söndagen inleddes med att Christophe åkte och röstade. Sedan samlade han in de döttrar som sovit borta under natten och så klädde jag allesammans utom Christophe i nystrukna klänningar och så var det dags att gå på söndagslunch med de allra bästa av vänner.

Vännerna som bjöd på lunch bor i ett av de vackraste hus jag någonsin har sett. Mitt i stan, på en av de tråkigaste gator man kan tänka sig. Ett hus med ett orangerie (ja, det är sant) i trädgården. Köket har jag drömt om i hela mitt liv. Och jag ägnade sålunda första timmen åt att gå runt och oha och aaha och undra om sådana här hus faktiskt finns på riktigt. Vilket de uppenbarligen gör, eftersom jag var där.

Trädgården. Med orangeriet i bakgrunden.

 

Vi träffade också femåringens gudfar. Han såg ut som om han just klivit av en yacht någonstans i centrala Bryssel. Möjligen var det för att hedra Titanics offer. Kavajen hade femåringens gudfar hittat i en låda hemma hos sin farfar och där hade den legat i sextio år. ”Du funderade inte närmare på varför han aldrig saknade den?”, undrade jag. Det gjorde han inte.

Sedan åt vi.

 

 

Det här är en flätad mozzarella. Den var stor som en spädgris. Och smakade som om den skurits ur mozzarellans själ.

 

Fritera något. Häll grovsalt på. Ät och njut och sedan dö. Lycklig.

 

Titanics öde får människan att minnas vikten av att fånga dagen (och stå längst fram i varje buffékö).

 

Place de la bonne bouffe – betyder ungefär Den skitgoda matens torg. Det var där jag åt lunch. Eller, i himlen. Mathimlen.

 

Barnen fick, utöver skinka och mozzarella, hemlagad pasta.


När femåringen ätit sig mätt (två makaroner senare) gick hon ut och gungade. Så nu önskar hon sig en gunga i födelsedagspresent. Jag önskar mig en sån här:

En kryddträdgård. Jag började nästan gråta när jag såg den. Mynta. Basilika. Timjan. Gräslök. Persilja. Koriander. Rosmarin.

Jag dör.

Eller, nja. Inte ännu. Men håll med om att den är fantastisk?

Sedan åt vi efterrätt (en hallon, björnbär- och mascaroponeröra på en knäckig kaka) och sedan åkte vi hem. Jag skulle förhöra min dotter på världens länder, floder och berg och jag vet inte vad. För jag somnade. Vaknade alldeles nyss. Fortfarande proppmätt. En fantastisk söndag. Vi pratade överhuvudtaget inte om Marine Le Pen.

47 reaktioner till “Veckans bilder”

  1. Malin, vilka bilder (föurtom den första som kanske var lite suddig..) och vilken underbar blogg du har! Jag njuter av att läsa den.
    Jag vill också ha en kryddträdgård och den på bilden var nog en av de snyggaste jag sett. Du verkar verkligen ha varit på Place de la bonne bouffe. Hemlagad pasta, mozzarellafläta, mascarponeröra, det vattnar sig i munnen på mig.

    1. Tack Anna-Carin. Jag kan inte sluta tänka på kryddträdgården. Inte mamma heller. Vi ska anlägga en hemma hos henne. Funkar det ska jag göra detsamma.

  2. Malin, vilka bilder (föurtom den första som kanske var lite suddig..) och vilken underbar blogg du har! Jag njuter av att läsa den.
    Jag vill också ha en kryddträdgård och den på bilden var nog en av de snyggaste jag sett. Du verkar verkligen ha varit på Place de la bonne bouffe. Hemlagad pasta, mozzarellafläta, mascarponeröra, det vattnar sig i munnen på mig.

    1. Tack Anna-Carin. Jag kan inte sluta tänka på kryddträdgården. Inte mamma heller. Vi ska anlägga en hemma hos henne. Funkar det ska jag göra detsamma.

  3. Ååååh så mycket god mat! Vad är det för något som är inbakat på bilden bakom champagneflaskan? Ser väldigt intressant (gott) ut.

    1. Det där inbakade var en syditaliensk grönskaksröra som jag har glömt vad den heter (ser lite ut som spenat men är liksom bittrare i smaken) och var en napolitansk specialitet. Que buono! sa vi i kör.

  4. Ååååh så mycket god mat! Vad är det för något som är inbakat på bilden bakom champagneflaskan? Ser väldigt intressant (gott) ut.

    1. Det där inbakade var en syditaliensk grönskaksröra som jag har glömt vad den heter (ser lite ut som spenat men är liksom bittrare i smaken) och var en napolitansk specialitet. Que buono! sa vi i kör.

  5. ”…så klädde jag allesammans utom Christophe i nystrukna klänningar”.

    Tack Malin, den meningen har följt mig hela dagen.
    Mycket trevligt inlägg, mvh 1300 kcal/dag.

    1. Sandra… jag bävar för att träffa dig igen. Jag tyckte du var lite för snygg redan för två år sedan.

  6. ”…så klädde jag allesammans utom Christophe i nystrukna klänningar”.

    Tack Malin, den meningen har följt mig hela dagen.
    Mycket trevligt inlägg, mvh 1300 kcal/dag.

    1. Sandra… jag bävar för att träffa dig igen. Jag tyckte du var lite för snygg redan för två år sedan.

  7. MPG: Kanske. Får se om jag kan pressa in någon bland mina framgångs-managementkurser.

    Sandra: åt just en citronbiskvi, Mvh 1300 kalorier/timme.

  8. MPG: Kanske. Får se om jag kan pressa in någon bland mina framgångs-managementkurser.

    Sandra: åt just en citronbiskvi, Mvh 1300 kalorier/timme.

  9. Åh. ÅH. Jag kan visst bli imponerad, fastän dom säger att jag är för gammal för att gå omkring med tindrande ögon. MEN, det är väldigt väldigt sällan jag tänker: ”Kanske skulle jag ändå kunna tänka mig att byta liv med..” – någon! Jag vet knappt vad jag ska göra nu.. 😉 Jag vill i alla fall börja med att gratulera dig igen till ett fantastiskt liv och till det som är min favvoblogg. (Måste och nämna bilden av U! Han ser fnimig likadan ut! Snälla, hälsa!) STOR KRAM till dig & Christophe och era vackra barn. I fina klänningar!

  10. Åh. ÅH. Jag kan visst bli imponerad, fastän dom säger att jag är för gammal för att gå omkring med tindrande ögon. MEN, det är väldigt väldigt sällan jag tänker: ”Kanske skulle jag ändå kunna tänka mig att byta liv med..” – någon! Jag vet knappt vad jag ska göra nu.. 😉 Jag vill i alla fall börja med att gratulera dig igen till ett fantastiskt liv och till det som är min favvoblogg. (Måste och nämna bilden av U! Han ser fnimig likadan ut! Snälla, hälsa!) STOR KRAM till dig & Christophe och era vackra barn. I fina klänningar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.