Jag står med dig i handen. Mörkret faller. Och du lyser så.

I kväll dånar regnet utanför vårt fönster. Tången löddrar, vattnet piskar mot raukarna, den rosa graniten har mörknat. Men tidigare i dag var det nästan varmt.

Vi tillbringar hela dagarna med havet. I går gick jag fram till min yngsta dotter som stod vid strandkanten och mumlade åt vågorna. Hon tog min hand och jag hörde att hon räknade.

”Vad räknar du för något”, undrade jag. Hon tittade upp på mig. Läpparna rörde sig fortfarande.

”Havets färger”, svarade hon.

 

 

5 reaktioner till “Jag står med dig i handen. Mörkret faller. Och du lyser så.”

  1. Tillbringar dagarna med havet. Med. Jag älskar det. Jag älskar havet. Hela inlägget är poetiskt och fint.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.