Det går upp, och det går ner. Och ibland är det helt enkelt toppen.

I dag stormar det vid Atlantkusten. Ventilerna i hyrlägenheten ylar och gnyr. Christophe föser barn i olika riktningar (bort från mig) för att jag ska få skriva. Det kan vara den storslagna utsikten, det kan vara en överdosering av caramel au beurre salé, men jag känner mig närmast odödlig. Fan, vad begåvad jag är. Vilken satans bra bok det blir. Vilket liv jag lever.

2 reaktioner till “Det går upp, och det går ner. Och ibland är det helt enkelt toppen.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.