Böcker jag har fått av er…

Jag redigerar. Det är fortfarande mycket jobb. Jag väljer att inte tänka på precis hur mycket jobb det faktiskt är eftersom chansen då är stor att jag bryter ihop i ett av mina mindre (men ändock mycket konstnärliga) mikrosammanbrott.

Istället tänkte jag visa er vilka fina presenter jag har fått på sistone. Det är möjligen det allra bästa med hela författarskapet, att man kan byta böcker med sina kollegor.

Några av dem kommer här:

Åsa Hellberg har jag lärt känna genom bloggen. Hon är vacker, klok, rolig och begåvad. Och debuterar skönlitterärt med en roman om en grupp väninnor i femtioårsåldern. En av vännerna dör och de överlevande får veta att de måste uppfylla sina drömmar för att kunna komma åt arvet.

Jag föreställer mig att Åsas bok – om väninnor som mitt i livet blir utmanade av sina egna drömmar – är precis där en bra underhållningsroman ska vara. Ett litet stråk av smärta i en annars skåla-i-champagne/resor-tvärs-över-världen/på-jakt-efter-lyckan-roman.

I någon av alla fina recensioner som Åsa har fått har det stått att det är en bok som påminner om filmen Mamma Mia. Inte konstigt att den klättrar på alla listor.

(Gud, vad jag ser ut. Hysterisk. På gränsen till sammanbrott. En dryg vecka kvar till sommarlovet börjar. Frågan är om jag lever så länge.)

Maria Ernestam träffade jag på en författarkväll som hon, Helena von Zweigbergk, Kajsa Ingmarsson och jag gjorde tidigare i år. Vi satt på scen och blev intervjuade av Christina Stielli och jag gillade Maria nästan omedelbart. Vilket är olikt mig. Jag gillar nästan ingen, och i synnerhet inte omedelbart. Och I SYNNERHET inte författare som jag skriver saker jag gillar. (Orkar egentligen inte ta just den biten nu. Men författare är ett avundsjukt, missunnsamt släkte. Vi gillar inte varandra. Av någon sorts princip. Undantag finns. Men även dem vi gillar är vi avundsjuka på.)

Mitt intryck av Maria är att hon är rolig, intelligent och inte det minsta lilla pretentiös. Jag är fruktansvärt avundsjuk på henne. Som brukligt är bytte vi böcker efter avslutat uppdrag, men eftersom jag redan hade läst alla de böcker som Maria hade med sig så skickade hon den här till mig istället.

På andra sidan solen är en roman om två kvinnor, Viola – fast i ett ödsligt hus och ett våldsamt äktenskap – och Lea – en äldre kvinna som tidigare varit missionär i Kina.

Maria Ernestam är en av Sveriges bättre författare. Hon har den där kombinationen som krävs för att kunna skriva riktigt bra böcker: fantasi, berättarbegåvning och så språket förstås. Jag förväntar mig en bra bok.

(Herregud. SER ni hur jag ser ut? Ni förstår att detta är en kvinna som genomlevt en miljard skolavslutningar och har en miljon kvar? Ni förstår att hon inte längre ser sin egen text? Ni förstår att hon inte sover på nätterna, inte kan dra djupa andetag och inte vet hur hon ska kunna klara av att ta sig till slutet på nästa vecka då… det alltså INTE blir lov för henne utan bara ett tusen gånger mer intensivt eftersom hon då ska redigera klart en bok samtidigt som samtliga av hennes tre barn har sommarlov? Ni förstår detta?)

Pernilla Alm lärde jag känna som Skrivarmamman. Ett tag följde jag hennes blogg slaviskt. Hon hade en sån där bloggroll där man ser vem som har uppdaterat och jag tittade på den (och hennes blogg) säkert tio gånger om dagen. Stalking kallade Pernilla det. Men det var i en annan tid, när jag hade tid att läsa bloggar. Dvs innan jag gick med i klubben Fejsbok.

Pernilla har i alla fall enligt utsago skrivit en bladvändarbok om en småbarnsmamma som av en slump får kontakt med sin ungdomskärlek. Marknadsföringen kallar det ”feel-bad” och jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig, men jag förväntar mig inte att må dåligt. Jag är väldigt nyfiken. Och stolt över Pernilla, hon är som min lilla bloggbebis som har vuxit upp och blivit en vuxen författare. Heja Pernilla!

Kristina. Vad ska jag säga om Kristina? Det är en av mina absoluta favoritkollegor på Pirat. Visserligen beter vi oss alltid som fjortonåringar höga på Sevenup när vi ses (hysteriska gapskratt i seriösa boksammanhang, snuskprat och skitsnack). Men vi fann varann nästan omedelbart redan första gången vi träffades. Då var jag en seriös tvåboksförfattare och hon debutant. Ett par månader senare hade Kristina hunnit ge ut ytterligare ett tjog romaner, en handfull barnböcker och ett par, tre faktaböcker.

Jag länkar inte till någon bokköparsajt. Jag vägrar. Det är omöjligt att gå in på någon sajt, ICA, Akademibokhandeln utan att krocka med en trave Kristina-böcker. Alla topplistor toppas av Kristinas böcker. Och jag är inte ALLS avundsjuk. Inte alls! Bara glad, jättejättejätteglad för hennes skull. Verkligen! VERKLIGEN! JÄTTEGLAD!

Amanda Hellberg är ung, vacker, rolig, begåvad. Hon bor i Oxford (där bor min syster också, hon är också ung, vacker och begåvad, gudskelov är hon inte författare) och producerar massvis med böcker hela tiden, samtidigt som hon föder söta barn, tecknar och skriver en skitkul blogg. Och jag är inte ALLS avundsjuk. Inte alls! Bara glad, jättejättejätteglad för hennes skull. Verkligen! VERKLIGEN! JÄTTEGLAD!

Nu ska jag redigera. Och förbereda en och annan sommarlovsavslutning.

 

16 reaktioner till “Böcker jag har fått av er…”

  1. Tack för fina ord! Rodnar.
    Och tack för DINA braiga böcker Malin. Jag säger bara vad andra sagt: Alex mamma. Oj. Oj. Detta att jag faktiskt kunde identifiera mig med henne på vissa plan. Skickligt gjort, och känsligt.

  2. Tack för fina ord! Rodnar.
    Och tack för DINA braiga böcker Malin. Jag säger bara vad andra sagt: Alex mamma. Oj. Oj. Detta att jag faktiskt kunde identifiera mig med henne på vissa plan. Skickligt gjort, och känsligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.