Utan duktiga flickor skulle världen gå under

På den subatoma nivån kan man inte ens säga att materian existerar. Man kan bara säga att den har en tendens att existera.

Ungefär så känner jag mig. Som att jag har en tendens att existera. Jag har nämligen också en tendens att tycka synd om mig.

Sjukdomen har nått även mig. Men några uppkastningar kan jag inte glädjas åt. Bara feber och ont i halsen. Ändå går jag naturligtvis till jobbet. Ändå tar jag hand om min familj, redigerar min jävla bok, uppfyller mina avslutningsplikter som klassförälder. Sopsorterar. Funderar ut födelsedagspresenter och hjälper kompisar.

Jag är så trött. Jag är så ful. Jag är så sliten. Men, fan, vad duktig jag är.

Det är väl ändå för väl att jag sminkade mig i dag. Så att jag ser fräsch och glad ut.

11 reaktioner till “Utan duktiga flickor skulle världen gå under”

  1. Jodå.

    En annan duktig flicka här. Men jag blir utskälld av mina just för tillfället hemmaboende söner; nänä, Guuuud be inte om hjälp, gör iiinte det! Kör på och däcka sedan i soffan, knaskärring.

    Sedan kommer de och tar över allt med våld och välter ner mig i en stol eller nåt.

    Jag tror de älskar mig. Trots allt.

    Ta hand om dig, snart är du där! Framme!

  2. Jodå.

    En annan duktig flicka här. Men jag blir utskälld av mina just för tillfället hemmaboende söner; nänä, Guuuud be inte om hjälp, gör iiinte det! Kör på och däcka sedan i soffan, knaskärring.

    Sedan kommer de och tar över allt med våld och välter ner mig i en stol eller nåt.

    Jag tror de älskar mig. Trots allt.

    Ta hand om dig, snart är du där! Framme!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *