Sommarlov

Det här med väder. Jag förundras ofta över att det är helt och hållet omöjligt att föreställa sig att väder förändras. Ni vet, att efter regn kommer sol och bakom varje moln finns ett mörkare moln och allt det där.

För mig innebär den här inneboende trögheten att om det regnar är jag övertygad (på gränsen till Jesu-Kristi-kyrka-av-sista-dagar-heliga-övertygad) om att det kommer att regna varje dag, hela sommaren, eventuellt också hela hösten, utan uppehåll ens en endaste liten minut. Vaknar jag sedan morgonen efter till solsken, då ändrar jag mig omedelbart och slänger alla mina kläder utom en ärmlös topp och ett par utslitna jeansshorts eftersom jag vill leva enkelt i denna tropiska verklighet som nu och för all framtid är min. Himlen är evigt blå.

Den här sommaren har jag trampat iväg med cementstövlarna till en helt ny nivå.

När Skyfallet för några dagar sedan nådde Småland, då var jag där. I Jönköpings län. Med min man. Vi hade varit på bröllop och skulle åka norrut. Skyfallet följde oss. Förföljde oss, skulle jag vilja påstå. Det regnade visserligen inte lika mycket hela tiden, men det växlade mellan att vara som att köra bil inuti ett akvarium och att köra bil genom Niagarafallen. Det var blött.

Jag tog Skyfallet med jämnmod. Och uppgivenhet. Och förklarade för min man att nu ska det vara så här. För all framtid. Planeten Jorden har nu gått in i en ny tid, regntiden. Det som skulle ha varit en istid, har på grund av den globala uppvärmningen blivit regntid. Den har börjat nu.

”Tänk dig”, sa jag medan vi plöjde genom vattenmassorna. ”Regn på det här viset, så här mycket, oavbrutet, hela tiden, hur länge tror du att vi får leva? När går vi under? Tror du att vi kan flytta. Hinner vi hämta barnen? Kan vi fly? Har vi pengar? Hur mycket har vi sparat?”

Dagen därpå vaknade jag av solen. Gick ner till en sörmländsk sjö och badade. Det var tjugo grader i vattnet och tjugofem i luften. Himlen blå. Och jag bestämde mig omedelbart för att göra mig av med alla mina kläder, vad ska jag med dem till? Jag vill leva enkelt i denna tropiska verklighet som nu och för all framtid är min.

Den här boken sliter på mig. Jag vet att det låter pretentiöst och självupptaget, men så är det likväl. Några dagar till skriver jag, men sedan måste jag vila. Bara ägna mig åt barn och återhämtning.Det känns som om jag aldrig mer kommer att orka koppla upp mig, som om internät bara var en fluga, som om jag aldrig någonsin kommer att skriva ett ord. Inte här. Inte någon annanstans.

Kanske har det gått över till hösten. Eventuellt hörs vi redan i morgon.

Au revoir.

25 reaktioner till “Sommarlov”

  1. Var sak har sin tid. Tycker din bild på dig häromdagen var talande! Lite skönt se nån dela med sig av sånt! Önskar också dig lycka till! 🙂 Körde också genom det där regnet, på väg hem från Vansbrosimningen. Mäktigt. Har semester och är gladare än på länge. Liksom för dig med vädret, känns som det alltid kan/ska vara så här. Så skönt! Ta hand om dig så länge! (förhoppningsvis bara till typ i övermorr’n).

  2. Var sak har sin tid. Tycker din bild på dig häromdagen var talande! Lite skönt se nån dela med sig av sånt! Önskar också dig lycka till! 🙂 Körde också genom det där regnet, på väg hem från Vansbrosimningen. Mäktigt. Har semester och är gladare än på länge. Liksom för dig med vädret, känns som det alltid kan/ska vara så här. Så skönt! Ta hand om dig så länge! (förhoppningsvis bara till typ i övermorr’n).

  3. Hoppas du har det bra. Mina glada dagar slutade med semestern. Ba’såattduvet. Solen kom med min jobbstart. Yepp. Well, det blir bra. Och hoppas du har det bra. Kram

  4. Hoppas du har det bra. Mina glada dagar slutade med semestern. Ba’såattduvet. Solen kom med min jobbstart. Yepp. Well, det blir bra. Och hoppas du har det bra. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.