Ett rum med utsikt

Det är av någon anledning svårt att komma igång med bloggandet. Möjligen är det ingen katastrof att ni inte regelbundet uppdateras om de meningslösheter och mirakel som är mitt liv. Men jag försöker ändå. Inte så mycket för er skull som för att jag behöver komma igång med skrivet. (Varför? säger rösten i mitt huvud. Varför behöver du det? Jag vill, tänker jag. Vill jag? undrar rösten. Men, varför vill jag det?)

Ja, om inte annat för att vi satsar hela mitt förskott på att bygga mig ett arbetsrum. Nu vet jag att man inte ska tala om materiella ting om man vill bli tagen på allvar, men sanningen är att jag i hela mitt liv har velat ha ett alldeles eget arbetsrum. Inte ett kontor på jobbet (även om det var ett stort ögonblick, när jag fick mitt första kontor, åh, den känslan…). Utan ett arbetsrum, ett sånt där som barnen inte får komma in utan att knacka först (”Shh! Stör inte mamma, hon skriiiiver”). Där jag kan ha mina saker. Böcker från golv till tak, där jag kan sprida ut mina anteckningar på golvet och låta mina böcker stå i så höga travar att ingen kommer fram till papperskorgen.

Här ska jag skriva nästa roman (och låt mig drömma, bry er inte om att påpeka att ungarnas petshop/lego/kapla/outhärdliga musik kommer att ta över även detta rum. Jag vet det redan. Men drömmarna! Det är drömmarna man vill åt. Det är för drömmarna jag skriver!):

 

 

 

6 reaktioner till “Ett rum med utsikt”

  1. Åååh vad underbart med ett helt eget rum. Tror att om jag fick det skulle minsann jag också bli kreativ. En gång i en framtid kanske. Hoppas ditt blir allt du önskar!

  2. Åååh vad underbart med ett helt eget rum. Tror att om jag fick det skulle minsann jag också bli kreativ. En gång i en framtid kanske. Hoppas ditt blir allt du önskar!

  3. Jag har just blivit av med mitt kontorsrum. Nu sitter vi alla i landskap. Och det suger. Hemma har maken tagit över det som från början var vårt gemensamma arbetsrumm. Det suger också. Så GRATTIS!! Och vad du än gör – SLÄPP DET INTE!!

  4. Jag har just blivit av med mitt kontorsrum. Nu sitter vi alla i landskap. Och det suger. Hemma har maken tagit över det som från början var vårt gemensamma arbetsrumm. Det suger också. Så GRATTIS!! Och vad du än gör – SLÄPP DET INTE!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.