Om bokmässan, Bure och drömmar i Hades

Läser lite information om bokmässan. Ser Margaret Atwoods namn på en lista över prominenta gäster. Innan jag inser att det är prominenta gäster genom tiderna, och inte precis just i år, har mitt hjärta hunnit stanna. Jag känner mig liten igen. Ni vet, med Justin-Biber-är-så-söt-klappande hjärta. Det går snabbt över, men det gör mig försiktigt optimistisk. Att jag fortfarande har det i mig.

Men det finns annat jag ska titta på, när jag hämtar andan mellan sessionerna då jag ska stå på olika scener och tala ut i det anonyma folkhav som är bokmässan. Bure Holmbäck, min gamla idol, ska hålla ett seminarium om Hjalmar Söderbergs betydelse för författare i dag.

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Det är ett av Söderbergs mest kända citat. Jag undrar om det gäller fortfarande. Först tänker jag att det är självklart. Inte kan de här unga, sönderopererade tonåringarna som gamla människor som jag brukar ta som representanter för sin generation, inte kan det vara kärlek de är ute efter? De vill bara bli sedda. Vill kontakt, vill ”like”, unika besök på bloggen, kommentarer, delningar, tweets. Gör vad som helst, bara någon fyller tomrummet mellan den instagrammade kaffekoppen och den icke digitaliserade nattsömnen. Visst? Eller är det bara kärleken som gäller? Gör man vad som helst för att bli älskad?

Jag vet inte. Men när man läser mediadiskussionen i Sverige (jag har ju börjat twittra, gudbevars, jag har sådan insyyyyyn nu) så känns det som om alla bara vill bli älskade, förlåt, delade. De enda provokatörerna är bloggtrollen och någon som heter Gubb-Stig och det är oss emellan svårt att ta dem på allvar. Annars tycker alla samma sak. Ibland ändrar de åsikt. På exakt samma gång.

Så det är ju för väl att det finns sådana som jag. Som har slutat tycka helt och hållet. Som söker tomrummet. Ryggar för all form av kontakt. Som skiter i vilket.

I övrigt väntar jag otåligt på årets skiva.  Och på att ni lajkar detta inlägg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 reaktioner till “Om bokmässan, Bure och drömmar i Hades”

  1. Och fan att du gjorde sådär mot mig. Med Atwood. Jag hoppade nästan ur min stol. Fan för dig. Jag får väl nöja mig med att kolla på ngn b-författare. Typ ngn svensk. Som bor i utlandet. Kanske.

  2. Nu får du väl ta och ge dig ändå. Att sparka på liggande bloggtroll känns bara sååå 2008.

    Apropå Söderberg och hans gamla slagdänga: hur passar du in de två svenska pojkarna som blev benådade och släppta från fängelset i Etiopien i går? Beundrade?

    1. Stoffe! Välkommen tillbaka. Du är alltid välkommen, bry dig inte om Simona. Jag skulle aldrig komma på tanken att sparka på dig. Hur skulle det förresten gå till? Jag skulle gärna svara på din fråga. Men jag förstår inte riktigt. Vill du veta om jag tror att Persson/Schibbye vill bli beundrade? Eller älskade? Eller vill du veta vad jag ”tycker” om dem? Om jag ”tycker om” dem?

  3. Tom jag hoppade till vid Atwood. Bra att du håller oss på tårna. Lajk där.

    När du skriver om twitter och åsikterna fick jag en bild i huvudet. Ett sådant där fiskstim som man brukar se på film när det handlar om hajar eller något annat stort och läskigt djur. De där stimmen simmar åt samma håll och plötsligt tvärvänder. Oklart varför. Dom tänkte jag på. Kanske är det så att twitter inte är något för mig. Verkar vara väl modernt. Och snabbt. Fortfort liksom. Tror inte det funkar för en gillajunkie. En sådan som jag.

  4. Näe. Inte Stoffe nu igen. Kan du inte gå tillbaka och trakassera unga kvinnliga jurister där du brukar hänga. Du vet var jag menar.

    Mankell. Hah hah haaaaa.

    Hat på twitter.

    1. Vaddå hat på twitter? Du följer inte mig. Är det för att du hatar mig? Eller twitter? Låt Stoffe vara. Han bryr sig om mig. Jag är säker på att han skulle följa mig. På twitter.

  5. Igår läste jag detta citat först hos tandläkaren, sen hos Pernilla. Idag hos dig. Jag skulle säga att det är aktuellt fortfarande i allra högsta grad.

    Verkar som att jag hittade tillbaka hit samtidigt som en del andra. Hoppas att jag också är välkommen tillbaka.

    Jag kommer tyvärr inte heller att få träffa Atwood eller andra prominenta författare på bokmässan för jag ska inte dit. Men ni får väl ha så kul då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *