Nya tider

Och i morgon börjar allvaret. Men just nu sitter jag med hälen i ett alldeles för hett fotbad och funderar på Storbritannien. Vi åkte dit i några dagar hela familjen. Redan i bilen på väg mot Calais hamnade Christophe och jag i en animerad diskussion (gräl) om vad som skulle hända om Storbritannien gick ur EU. Jag försökte påpeka att om en av De Tre (Tyskland, Frankrike, SB) går ur så kan man lika gärna lägga ner. Christophe hade en mer fransk inställning. Och så kan det hända att jag sa att SB är viktigare för EU än Frankrike, åtminstone på ett symboliskt plan. Om inte annat för att de är trevliga (engelsmännen), har humor (engelsmännen) och pratar ett språk som folk begriper (fortfarande engelsmännen).

Nåja. Vi började snart gräla om något annat.

Men på vägen hem funderade jag. Det här med engelsmännen. Inte fan kan man anklaga dem för att vara så speciellt integrerade? Med någon/någonting? De har en annan tid, annan valuta, andra eluttag, vägrar alla typ av mått som går att använda till att mäta saker. Och de pratar faktiskt helt obegripligt. Och den enda maträtt de fixar är rostat bröd. Om jag får rosta brödet själv.

Christophe sjöng marseilläsen hela vägen hem.

Äh. Politik, liksom. Varför ska man bry sig om det när man kan oroa sig för hur mycket man väger?

Ska ni banta förresten? Jag har varit magsjuk hela jullovet så jag tänkte äta. Oklart vad än så länge, eftersom det enda vi har i kylen är laktosfri mjölk, gåslever och lime-aioli.

Joseph Beuyes var bombpilot för tyskarna under andra världskriget. Hans plan sköts ner, han hittades svårt skadad av ett turkiskt vandrarfolk som täckte hans kropp med filt och djurfett och så blev han frisk igen. Efter kriget blev han konstnär. Han arbetade under tesen ”vi är alla konstnärer” och skapade sådant som det ovanstående verket som finns på Tate Modern. Om ni inte ser det så föreställer det där svarta i bakgrunden en blixt från ovan och lerlumparna på golvet (med skruvar i) är inte bajs (och jag vill bara påpeka att det förstod jag redan innan jag lyssnade på en guide som förklarade att det är inskränkt att söka förklaringar). Bajset är alltså inte bajs (med skruvar) utan de symboliserar den nyfödda människan. (Guiden förklarade det.)

Med andra ord är det så NI kommer att se ut när ni har detoxat klart. Om ni har tur vill säga. Jag tror mer på den läkande kraften från djurfett och mjuka filtar.

Och nu är mitt fotbad iskallt.

 

 

 

23 reaktioner till “Nya tider”

  1. Det mesta du sade om England och engelsmännen stämmer väl, men pratar obegripligt? De är ju trots allt de enda som talar riktig engelska, och det är väl inte helt obegripligt?

  2. Fantastiskt, som vanligt! Välkommen tillbaka och god fortsättning. Köpte f.ö. din (fortfarande) nya bok (E-versionen, som man inte behöver försöka få fraktad fysiskt till Belgrad) och läste med stor behållning under julen. Den var dock alldeles för kort. Jag hade räknat med att få tillbringa åtminstone några dar i ditt sällskap, men nix; redan efter 1,5 dagar var det över. Alltså var den för kort. (För allt annat skulle betyda att jag försummat mina barn, min släkt, min jul, min sömn och istället sträckläst…) Hur som helst, Malin, så blir det banne mig bara bättre och bättre. Ditt författarskap alltså. Riktigt bra och gripande bok. Tack! Och sluta för guds skull aldrig skriva! Kramar till & familjen.

  3. Fantastiskt, som vanligt! Välkommen tillbaka och god fortsättning. Köpte f.ö. din (fortfarande) nya bok (E-versionen, som man inte behöver försöka få fraktad fysiskt till Belgrad) och läste med stor behållning under julen. Den var dock alldeles för kort. Jag hade räknat med att få tillbringa åtminstone några dar i ditt sällskap, men nix; redan efter 1,5 dagar var det över. Alltså var den för kort. (För allt annat skulle betyda att jag försummat mina barn, min släkt, min jul, min sömn och istället sträckläst…) Hur som helst, Malin, så blir det banne mig bara bättre och bättre. Ditt författarskap alltså. Riktigt bra och gripande bok. Tack! Och sluta för guds skull aldrig skriva! Kramar till & familjen.

  4. Tack för detta! Skönt att du är tillbaka i bloggosfären (eller vad det heter). Jag tänkte också äta. När pyret behagat komma ut.

  5. Tack för detta! Skönt att du är tillbaka i bloggosfären (eller vad det heter). Jag tänkte också äta. När pyret behagat komma ut.

  6. Ha haa! Det där kan jag se framför mig hur tydligt som helst. Du med blossande kinder som ropar: De pratar ju OBEGRIPLIGT! På RIKTIGT! Och C med ratten i ett hårt grepp sjunger marseilläsen.

  7. Ha haa! Det där kan jag se framför mig hur tydligt som helst. Du med blossande kinder som ropar: De pratar ju OBEGRIPLIGT! På RIKTIGT! Och C med ratten i ett hårt grepp sjunger marseilläsen.

  8. Och så kör de på fel sida.

    Här ska ätas annorlunda. Tack och lov. Känner mig som en gödgris trots att vi vägrat all julmat i år igen. Förmodligen överkompenserade vi med annat (läs glögg och vin).

    Skönt att du är tillbaka! God fortsättning på nya året!

  9. Och så kör de på fel sida.

    Här ska ätas annorlunda. Tack och lov. Känner mig som en gödgris trots att vi vägrat all julmat i år igen. Förmodligen överkompenserade vi med annat (läs glögg och vin).

    Skönt att du är tillbaka! God fortsättning på nya året!

  10. Ja åren här får mig bara att dra brett på smilbanden, nej för ett land som fortfarande lever i efterdyningarna till ”the Empire” (för viss verkar det inte ens vara över) är integrering INTE prioriterat. Som en dam sa till mig på frågan vad de kallade fastlandet – dear, we call it Europe Och vissa dialekter är obegripliga, må vara den riktiga engelskan men även vid begriplig dialekt, typ BBC-engelska är det inte alltid lätt.

    Tack vara Bokon har jag nu läst dina böcker och ser helt klart fram mot nästa.

  11. Ja åren här får mig bara att dra brett på smilbanden, nej för ett land som fortfarande lever i efterdyningarna till ”the Empire” (för viss verkar det inte ens vara över) är integrering INTE prioriterat. Som en dam sa till mig på frågan vad de kallade fastlandet – dear, we call it Europe Och vissa dialekter är obegripliga, må vara den riktiga engelskan men även vid begriplig dialekt, typ BBC-engelska är det inte alltid lätt.

    Tack vara Bokon har jag nu läst dina böcker och ser helt klart fram mot nästa.

  12. Risken för att UK skulle lämna EU är enligt min mening minimal, antagligen på samma nivå som riken för att de skulle lämna FN.

    Det finns framförallt tre anledningar till varför exit-retoriken nu har skuvats upp bland de brittiska exceptionalisterna: förslaget till bankunion skulle för det första medföra att London skulle tappa sin ställning som ledande finansstad i Europa eftersom UK inte längre skulle kunna njuta av frukterna av euron utan att gå med i EMU fullt ut (som en konsekvens av den inre marknaden sker en majoritet av alla transaktioner i euro). För det andra rör det sig om opportunistiskt positionerande av den brittiska regeringen inför förhandlingarna om nästa Multiannual Financial Framework och rädslan för att förlora den brittiska rabatten från EU-budgeten som Thatcher förhandlade fram för 30 år sedan. För det tredje hänger det ihop med Skottlands position inom UK, eftersom Cameron nyligen lovat att en folkomröstning ska hållas om huruvida Skottland ska lämna UK och bilda ett eget land (och den därmed sammanhängande frågan om Skottland då ska bli en EU-medlemsstat).

    Under alla omständigheter skulle myten om att pundet inte är lika illa ute som euron till följd av finanskrisen inte längre kunna upprätthållas vid en exit (The Economist skulle inte kunna fortsätta att skriva om domedagsprfetior för euron i syfta att dölja pundets usla position) och vi skulle antagligen se fler scener likande den som när Northern Rock kursade för några år sedan, med kommuniststatsliknande köande.

    Läs gärna avsnittet om ”Euroscepticism” i den senaste upplagan av The Penguin Companion to the European Union (2012), som skrivits av en brittisk EU-tjänsteman, för en koncis och förtjänstfull beskrivning av den brittiska EU-mentaliteten. Kontentan är att tomma tunnor skramlar mest och att den tysta majoriteten faktiskt är helt ok med att UK är en naturlig del av Europa och EU, i vilken de faktiskt varit medlemmar i 40 år.

    De flesta britter har insett att det brittiska imperiet inte längre har någon egentlig betydelse i internationella förbindelser, att deras kärnvapeninnehav mest är symboliskt och att deras permanenta stol i FN:s säkerhetsråd inte står i paritet med deras faktiska ställning i världen. UK behöver EU mer än EU behöver UK.

  13. Risken för att UK skulle lämna EU är enligt min mening minimal, antagligen på samma nivå som riken för att de skulle lämna FN.

    Det finns framförallt tre anledningar till varför exit-retoriken nu har skuvats upp bland de brittiska exceptionalisterna: förslaget till bankunion skulle för det första medföra att London skulle tappa sin ställning som ledande finansstad i Europa eftersom UK inte längre skulle kunna njuta av frukterna av euron utan att gå med i EMU fullt ut (som en konsekvens av den inre marknaden sker en majoritet av alla transaktioner i euro). För det andra rör det sig om opportunistiskt positionerande av den brittiska regeringen inför förhandlingarna om nästa Multiannual Financial Framework och rädslan för att förlora den brittiska rabatten från EU-budgeten som Thatcher förhandlade fram för 30 år sedan. För det tredje hänger det ihop med Skottlands position inom UK, eftersom Cameron nyligen lovat att en folkomröstning ska hållas om huruvida Skottland ska lämna UK och bilda ett eget land (och den därmed sammanhängande frågan om Skottland då ska bli en EU-medlemsstat).

    Under alla omständigheter skulle myten om att pundet inte är lika illa ute som euron till följd av finanskrisen inte längre kunna upprätthållas vid en exit (The Economist skulle inte kunna fortsätta att skriva om domedagsprfetior för euron i syfta att dölja pundets usla position) och vi skulle antagligen se fler scener likande den som när Northern Rock kursade för några år sedan, med kommuniststatsliknande köande.

    Läs gärna avsnittet om ”Euroscepticism” i den senaste upplagan av The Penguin Companion to the European Union (2012), som skrivits av en brittisk EU-tjänsteman, för en koncis och förtjänstfull beskrivning av den brittiska EU-mentaliteten. Kontentan är att tomma tunnor skramlar mest och att den tysta majoriteten faktiskt är helt ok med att UK är en naturlig del av Europa och EU, i vilken de faktiskt varit medlemmar i 40 år.

    De flesta britter har insett att det brittiska imperiet inte längre har någon egentlig betydelse i internationella förbindelser, att deras kärnvapeninnehav mest är symboliskt och att deras permanenta stol i FN:s säkerhetsråd inte står i paritet med deras faktiska ställning i världen. UK behöver EU mer än EU behöver UK.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.