Böcker för barn – finns det?

I går kväll instagrammade jag en bild på min mellandotter Nora när hon läser Rum 213 av Ingelin Angeborn. Nora läser inte ofta (frivilligt) på svenska, men Angeborn har en alldeles särskild dragkraft, ända sedan jag läste Sorgfjäril högt för henne när hon var åtta. Och Sorgfjäril är en av de häftigaste läsupplevelser jag har haft med mina ungar. Nora var alldeles trollbunden, klamrade sig fast vid mig med svettiga händer medan jag läste, tjatade om bara-en-sida-till-snälla-snälla, och la boken under kudden när hon skulle sova. Vi skrev till Ingelin Angeborn när vi var klara, ett riktigt fanbrev. Och hon svarade och berättade att en av hennes böcker till och med handlade om en ”Nora”, så då visste vi vad vi skulle fortsätta med.

Böcker för barn. Det är inte lätt, ska gudarna veta.

I kommentarsfältet till den här bilden på läsande Nora diskuterar jag nu böcker för barn med mina kompisar. Det finns nästan inget svårare än att ge lästips till barn, tycker jag. (Överträffas kanske enbart av att ge lästips till vuxna.)

Nästan allt jag har försökt få mina egna barn att läsa har bemötts med en blandning av totalt ointresse och illa dolt förakt. (Ett ointresse som definitivt bara överträffas av den apatiska misstro som Christophe brukar bemöta mina lite vuxnare lästips med.) Det gick så långt att jag började resignera, tänka att jag får väl helt enkelt förlika mig med att jag fått barn som inte gillar böcker.

Men så kom Harry Potter. Eller, ja, kom och kom… Han hade funnits länge hos oss. Men problemet var att jag gillade verkligen honom. Och mina ungar avskyr min boksmak. Så han kom aldrig ur bokhyllan. Jag vet inte hur länge jag försökte trycka på Elsa (min äldsta) dem. Hon tvärvägrade.

Men så en dag gav en av hennes kompisar henne del 1 (på franska) och resten är – som det brukar heta – stor industri.

Både Elsa och Nora är Potter-galna. Med betoning på galna. De har inte bara läst hela serien på tre olika språk ett otal antal gånger. De läser till och med böcker som påstås finnas i Hogwarts bibliotek (böcker som skrivits för och säljs av Potter-industrin och som handlar om sånt som de allra första trollkarlsspelen och sagorna som trollkarlar läser för sina barn).

Galna, som sagt. Och ingen är gladare än jag.

Harry Potter. Han är en trollkarl på riktigt. Och han har gjort mig lite lugnare. Jag har till exempel slutat rekommendera böcker för mina barn.

Numera låter jag dem köpa/låna själva. Är det något de vill läsa, då ser jag till att vi skaffar den boken på det ena eller andra sättet. Handlar den om att knark ger dig kompisar? Hur man tillverkar bomber? Att smink gör dig lycklig? Att varje kvinnas högsta dröm är att sörpla milkshake med kaptenen i fotbollslaget? Skitsamma. Bara de läser. Jag tillhör inte dem som tycker att det var Salinger som mördade John Lennon.

Nora slukar Manga (helst sådana som handlar om tävlingar om vem som är den sötaste sångerskan) och Lou-serien. Hon tycker (och, ja, det gör mig stolt) att Meg Cabots prinsessböcker var löjliga och hon letar fram illustratörer som jag aldrig har hört talas om, men som gör fantastiska böcker om yttre rymden.

Elsa gillade (för några år sedan, innan Harry tog över hennes liv) Adrian Moles dagböcker. Hon älskade (älskade, älskade, älskade) Hungerspelen. Men tyckte (ja, det gör mig också stolt) att Twilightserien var urfånig och att Eragon var oläslig.

Båda har läst Roald Dahl i skolan och gillat mycket. Mario Ramas och Tomi Ungerer var favoriter när de var i sju-åttaårsåldern och precis började läsa själva. Och så läser de en massa annat som jag tycker verkar så fundamentalt ointressant att jag inte ens lagt på minnet vad det heter. Och det är: precis. Som. Det. Ska. Vara. För tro mig, när jag tvingade pappa att betala ytterligare sextiotre delar i Lotta-serien, och nitton Blå Prinsen-böcker, inte sjutton såg han nöjd och glad ut när vi kom fram till kassan. Och man kan anklaga mig för mycket, men inte för att jag har läst för lite God Litteratur.

Böcker som barn älskar, det är långt ifrån säkert att vi vuxna hajar grejen, även om vi tror att vi har det där härliga barnasinnet kvar. (För det har vi inte, utifall ni undrar, det är nämligen bara vuxna som kan inbilla sig att barnasinnet nödvändigtvis är något positivt.) Och det vi en gång hajade luktar sannolikt malkulor. Åtminstone för våra egna ättelägg.

Narnia, Lilla huset på prärien, Kulla-Gulla, Maria Gripe, de tre musketörerna, Skattkammarön, Röda Nejlikan… de står och dammar i mina bokhyllor. Men jag sväljer mitt förtret.

Visst kan man få curla dem i bokhandeln åtminstone? Låta dem gå och klämma på pärmarna, läsa på baksidan, titta på omslag. Mamma betalar (eller – som sagt – langar upp lånekortet).

Ibland ställer jag i och för sig (väldigt pinsamma) frågor till bokhandlarna/bibliotekarierna medan tjejerna står bredvid och himlar med ögonen. Och så tvingar jag dem att diskutera knark och oskyddat sex vid middagsbordet. Gärna när vi har gäster. Men något kul ska jag få ha också, eller hur?

7 reaktioner till “Böcker för barn – finns det?”

  1. Jag gav min sambos femtonåriga systerdotter Hungerspelen i present på vinst och förlust, utan press att läsa. Den hamnade i en hylla. Så skulle dom välja en bok att läsa i plugget och hon tog den, för att hon hade den hemma.

    Så började hon läsa.

    På bussen från Småland till Stockholm för att hälsa på oss läste hon ut den. Kom fram helt upprörd. ”Värsta slutet ever!” Jag satt där och myste, för jag hade redan köpt de andra två delarna till henne, just in case. Så jag gav dom till henne.

    Fem minuter efter att hon anlänt till oss satt hon med näsan i nästa bok.

    Nu har hon accepterat mig som boktipsare. Hon blev helt galen i Engelsfors-serien också.

  2. Du kan hälsa Ingelin att på FB talar mina vänner om ”213-febern” som drabbat deras barn. ”Nu är min unge 213-dopad”, säger en. Nora är alltså långt ifrån den enda som har henne som favoritförfattare.

  3. Du kan hälsa Ingelin att på FB talar mina vänner om ”213-febern” som drabbat deras barn. ”Nu är min unge 213-dopad”, säger en. Nora är alltså långt ifrån den enda som har henne som favoritförfattare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.