Only in America… del 1

Dag 1.

Något försenade (pga snöstorm) kom vi iväg. Tjejerna tittade på filmer och krävde att jag berättade om hur det är att flyga förstaklass över Atlanten (jag har gjort det en gång, blev uppgraderad från apklassen när jag var fjorton år och reste själv efter att ha hälsat på Amerikasläkten. Jag minns fortfarande den lilla goodiebag som jag fick, med minitandborste, minitandkräm och förpackning med tre stycken tandpetare. Jag tror att jag slängde den för något år sedan, eller så ligger den i en kartong i källaren. När jag tänker efter var det kanske inget av barnen som specifikt FRÅGADE om den här resan, men jag BERÄTTADE i alla fall om den här resan).

Nåja.

Tjejernas första Atlantresa gick i alla fall bra. Jag såg en film (Life of Pi), läste en bok (Belinda Bauer) och vi landade på JFK och lyckades ta oss igenom tullen trots kombinationen Fransk Man, Artig Amerikan, Flugsvärm Barn och Dödstrött Mor.

Vi kom fram till lägenheten på nedre Manhattan (samma kvarter som Wall St) som vi (enligt principen Till-den-som-redan-har-allt-skall-allt-vara-givet) fått låna av en kompis. Och när vi öppnat dörren, tittat närmare på takterass och swimmingpool, tagit ett bad i amerikanskt djupt badkar, så hade kompisen snabbt avancerat till att bli Vår Allra Käraste och Bästa Vän.

Första natten drömde jag – som sagt – att vi inte lyckades ta oss ut ur lägenheten. Att vi – efter tolv dagar – bara hade hunnit med att simma, vila, läsa, sova, beställa hem färdiglagad mat och sova lite till. Det är visserligen definitionen av min favoritsemester, men nu var vi ju ändå i New York, New York, och det skulle ju kunna hända att vi blev tvungna att berätta vad vi hade gjort, så vi var ju tvungna att göra NÅGONTING.

Dag 2.

Jag började med att simma fyrtiofem minuter, alldeles ensam, i poolen. Barnen sov fortfarande när jag kom tillbaka och jag insåg plötsligt hur annorlunda mitt liv skulle vara om jag började varje morgon med att gå upp en timme tidigare. Jag berättade för min älskade make om denna nya livsstil som jag inlett samma morgon. Christophe skrattade så mycket att barnen vaknade.

Vi åt frukost (raw milk, så fet att den rimligtvis måste ha mjölkats ur världens lyckligaste ko), granola, hallon, blåbär, rostade english muffins med avokado, skinka och kokt ägg.

Gud…

… hör ni vilken fantastisk semester vi hade?

Och, vi hade inte ens kommit ut ur lägenheten.

Jag menar, vad skulle det egentligen vara bra för?

”Vad vill ni göra?” frågade jag barnen. ”Times square”, skrek de. Så vi åkte naturligtvis dit. Och så tittade vi på sevärdheter som Toys are us. Ungefär så dags fick vi lov att ta paus för att äta. På Hardrock Café, naturligtvis. Och det var förvånansvärt kul. Och ganska gott. Det var lite deprimerande att de satt ut kalorieinnehållet på alla rätter, men i ett sånt läge är det skönt att man är utrustad med en alldeles särskild förnekelsetalang. Och! Att man har inlett ett nytt liv som innebär att man går upp en timme före alla andra för att sporta! Bra där, Malin!

Efter lunchen var det dags för andra kulturella höjdare: M&M Store, Forever 21… och ungefär innan vi ens hann börja så fick Fransmannen nog, tog sin sexåring i handen och gick hem. Ja, gick hem. ”Det är inte så långt”, sa han. Och berättade lite mer om när han sprang New York marathon, var det började, var det slutade, var han hade ont i foten och var han blev lite trött… och, ja, någonstans där hade delar av oss redan slutat lyssna. Och hunnit köpa en hel del M&Ms. Som hon kunde äta utan att få dåligt samvete eftersom hon går upp EN TIMME före alla andra VARJE MORGON för att sporta!

 

På kvällen gick vi ut och åt sushi. Och det var ”den godaste sushi jag någonsin ätit sa tolvåringen”. ”Jag också”, sa sexåringen och åt en böna. Alla somnade tidigt utom mamman som läste (”Miss Pelegrines hem för besynnerliga barn”).

Bildbevis. Hon åt faktiskt, det gjorde hon.

Och nu tänker jag ta en paus. Solen skiner. Jag måste skrika åt mina barn att de borde springa hysteriskt runt runt i parken. Men jag återkommer snart med fler anekdoter. Och bilder. På mat, kläder och andra sevärdheter.

5 reaktioner till “Only in America… del 1”

  1. Du är suverän som alltid klarar av att stiga upp en timme före alla andra i familjen – för att utöva sport!

  2. Detta låter som en utmärkt början på vad som måste bli en, ja, utmärkt semester. Och eftersom du går upp så tidigt och simmar i poolen gör det ju heller ingenting att borgmästare Bloombergs försök at förbjuda stora läskglas (sant!) hittills misslyckats genom domstolsbeslut (det blev väl ansett som unconstitutional…only in America, som sagt var!). Gläd därför gärna barnen genom att beställa in en XL eller varför inte bara en Medium, redan den är dubbelt så stor som en ”grand” i Bryssel. Roligast är förresten att beställa en Large popcorn på bio. Då får man nämligen in en stor tunna popcorn som räcker til ca 12 personer, om det inte hunnit förbjudas sen jag gjorde det sist (och lyckades glädja hela stolsraden av okända människor). Behöver du restaurangtips i min gamla hemstad NY kan du kolla på min hemsida http://www.frydman.se…and…y‘all have a nice day!

  3. Detta låter som en utmärkt början på vad som måste bli en, ja, utmärkt semester. Och eftersom du går upp så tidigt och simmar i poolen gör det ju heller ingenting att borgmästare Bloombergs försök at förbjuda stora läskglas (sant!) hittills misslyckats genom domstolsbeslut (det blev väl ansett som unconstitutional…only in America, som sagt var!). Gläd därför gärna barnen genom att beställa in en XL eller varför inte bara en Medium, redan den är dubbelt så stor som en ”grand” i Bryssel. Roligast är förresten att beställa en Large popcorn på bio. Då får man nämligen in en stor tunna popcorn som räcker til ca 12 personer, om det inte hunnit förbjudas sen jag gjorde det sist (och lyckades glädja hela stolsraden av okända människor). Behöver du restaurangtips i min gamla hemstad NY kan du kolla på min hemsida http://www.frydman.se…and…y‘all have a nice day!

  4. Känner stor spänning inför att öppna del 2 och se om mamman fortfarande sportar en timme på morgonen innan resten av familjen gått upp. Än så länge är jag djupt imponerad! Och sen undrar jag om det helt enkelt är en världsomfattande grej det där att sexåringar äter typ en böna till middag. Jag börjar tro att det är så.

  5. Känner stor spänning inför att öppna del 2 och se om mamman fortfarande sportar en timme på morgonen innan resten av familjen gått upp. Än så länge är jag djupt imponerad! Och sen undrar jag om det helt enkelt är en världsomfattande grej det där att sexåringar äter typ en böna till middag. Jag börjar tro att det är så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *