Only in America, the end…

Dag 12

Vår sista dag innan den allra sista dagen bestämde vi oss för att ägna åt krisen, dvs shopping. Dessutom hade jag lovat (dyrt och heligt) att vi skulle göra två OUMBÄRLIGA amerikagrejer som man bara MÅSTE göra om man är snart tonåring och i New York för allra första gången.

Nej. Det rör sig inte om något museum. Ja. Ungarna fick vara med och bestämma.

Så efter att ha gått runt i några timmar (soligt, skitkallt) i Soho och the Village och i Nolita gjorde vi (efter att ha ätit lunch på ett trevligt lunchhak på 28 Prince St) den första oumbärliga amerikagrejen:

Äta cupcakes på the Little Cupcake Cakeshop, på 30 Prince St. Det var… hur ska jag uttrycka mig? Sött? Men barnen var mycket glada och deras sockermissbrukande mor var ganska glad för att hon nu fått stifta bekantskap med den allra yttersta gränsen för hennes egen sockertålighet. Hon hade icke trott att sådan gräns funnes, men så var nu fallet.

(Bara av att se de här bilderna sticker det i kinderna på mig. Uäääh!)

Efter cupcakesfrossan var alla så sockerchockade att jag lyckades lura in hela familjen på en liten bokhandel där jag köpte diktsamlingar, romaner, tidskrifter och kanske lite fler romaner…

Och sedan blev det dags för Fadern och sexåringen att ta avsked, de skulle åka till lägenheten och ha så kallad kvalitetstid ihop medan familjens övriga kvinnor gjorde det andra Måstet.

Manikyr.

 

Och sedan gick vi hem, simmade (ja! även mamman) och så åt vi middag på en pub och skålade för den finaste semester vi har haft.

Och dagen därpå städade mamman medan pappan underhöll barnen i poolen och precis innan taxin kom och hämtade oss så besöktes 9/11 memorial.

Men innan vi slutar skulle jag bara vilja tillägga en sak:

Den bro ni ser allra längst bort i bild, det är Verrazano-Narrows Bridge och det är DÄR och ingen annanstans som NY Marathon startar. NY Marathon är ett jättejättelångt lopp som blablabla… och saltnivåerna… och magen… och efter trettio kilometer ungefär… blabla…. väggen… nej, väggen! inte vägen… blabla….

22 reaktioner till “Only in America, the end…”

    1. Varsågod! (Ja, underbar bokhandel, jag hade kunnat stanna i två timmar, familjen (minus en av döttrarna som blev lika kär som jag) stod ut i tio minuter, satt utanför och väntade i ytterligare tio minuter…)

    1. Varsågod! (Ja, underbar bokhandel, jag hade kunnat stanna i två timmar, familjen (minus en av döttrarna som blev lika kär som jag) stod ut i tio minuter, satt utanför och väntade i ytterligare tio minuter…)

  1. Näää, det får inte vara slut. Visst har du glömt något? Några dagar? Några detaljer?
    Tack för skratten.

  2. Näää, det får inte vara slut. Visst har du glömt något? Några dagar? Några detaljer?
    Tack för skratten.

  3. Oh malin, vilken fantastisk resa. Och vad otroligt underhållande skrivet. Det låter som en riktig best-of-semester. Som en egen resguide typ. Strålande.

  4. Oh malin, vilken fantastisk resa. Och vad otroligt underhållande skrivet. Det låter som en riktig best-of-semester. Som en egen resguide typ. Strålande.

  5. Malin, vilken underbar fantastisk reseskildring! Du är bäst! Och jag är grymt sugen på att åka tillbaka.

  6. Malin, vilken underbar fantastisk reseskildring! Du är bäst! Och jag är grymt sugen på att åka tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.